Så var observationen genomförd och skillnaden var egentligen inte jättestor från då jag själv gick i skolan. Fotboll eller annat bollspel med basket eller tennisboll, någon typ av hopp aktivitet med rep och lekplats aktiviteter. T.o.m. klassiska lekar som under hökens vingar existerar tydligen fortfarande. Förutom att man färdades över 20 år tillbaka i tiden bara av att höra hur skolklockan ringde ut så väckte denna händelse en hel del andra känslor i mig.
-Alltså vad gör du? Fy fan!
Hon tittar på mig igen, ropar igen och springer till en manlig lärare, berättar och pekar ut mig. Trots att jag vet att jag har rätt att vara där och har fått tillstånd så infinner sig en mycket märklig känsla av rädsla, obehag och oro i mig. Mannen tittar på mig och jag undrar om han är informerad att jag ska genomföra en observation idag. Jag står kvar ett tag, i.f.a. han skulle vilja komma fram och prata med mig, funderar om jag borde springa in på skolgården och visa honom och flickan lappen om observationen men så ringer klockan in. Alla försvinner in och skolgården är öde och tyst igen. Kvar står jag med en stor klump i magen samtidigt som jag är så grymt imponerad av denna lilla tjej på 8-10 år som reagera, stod upp för sig själv och alla andra, informerade en vuxen då hon ansåg att något verkade skumt. Hon är min hjälte idag!
