När jag gick i årskurs 7-8 så var detta min vardag. Jag hade vänner som stöttade mig och sa ifrån men mina mobbare ville inte sluta. Jag sökte stöd hos lärare men jag fick hela kommentaren "ignorera dom så tröttnar dom". Detta kan jag erkänna direkt vara det sämsta rådet jag har fått. För att självklart blev jag ledsen, självklart reagerade jag. Det var inte tack vare mina lärare som de slutade. Utan en annan tjej fick sjukdomen från helvetet. Jag vet inte om det var för att läkare kom och berättade om sjukdomen eller om de insåg att jag nu inte var ensam om att ha den sjukdomen men jag tänker ofta tillbaka på den tiden. Den tiden då ingen lärare verkade vilja hjälpa mig och mina betyg var dåliga för att jag inte mådde bra. I boken "Perspektiv på lärande" finns ett avsnitt (s.15) som handlar om "Lärarens ansvar". I det avsnittet så står det bland annat om att stödja eleverna så att de lär sig och att man ska bidra till elevernas socialisering. Jag vill trycka upp denna bok i ansiktet på de lärare som inte tog detta på allvar. Detta är även en del av skolans värdegrund som uppenbarligen inte följdes så där jätte väl. Men det öppnade även mina ögon till att jag inte ska bli en sådan lärare som säger "ignorera" för de slutar inte. Jag hoppas även att det öppnar era ögon för att säga sådana saker som gör att en liten flicka på 13-14 år vill byta skola och flytta så långt bort det bara går. Tänk ett steg längre.
Har du någon egen erfarenhet eller tankar kring detta? Dela gärna med dig.
PS. Jag vet att serien inte sitter ihop och ser ut som en "riktig" serie men detta var bästa lösningen :)
