Livet i en särskild undervisningsgrupp

Många tankar och allt fler funderingar väcks ju längre in i Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan man läser. Väldigt spännande bok för övrigt. Kapitel 6, var ett sånt kapitel där man verkligen börjar ifrågasätta saker.


Vi är och har alltid varit väldigt duktiga på att dela in människor i "fack". Barn med ADHD placeras för sig själv, ska skärmas av och de ska lära sig de strukturer och normer som är "normala" 
Om de ska lära sig vad som är "normalt", varför separerar man dem från verkligheten då? Genom att sätta dem åt sidan, utanför, så visar man ju verkligen på att de är annorlunda, de blir identifierade med sin diagnos. Tror snarare det mer stjälper dem än hjälper dem. 
Samt att samla alla med ADHD diagnos och sen se dem som en homogen grupp, hur tänker man då? Alla är väl unika individer oavsett de har en diagnos eller inte? Bara för de har ADHD innebär det inte att de är likadana, eller?

De får gå före i kö för de inte hanterar att stå i kö, hur lär de sig då?
De måste jobba med en lärare inpå hela tiden som säger hur de ska göra "rätt", på vilket sätt utvecklar de sitt egentänk?

Tidigare var tanken på att undervisa "svåra" barn för sig själv inte så tokig då det hade varit den lättaste lösningen. Resursmässigt hade det varit "lättast" men lättaste utvägen är inte alltid den rätta. Alla måste får vara med, känna sig delaktiga och även få veta att alla är unika och det är något fint. Såklart att det stället krav på kompetens, resurser i klassrummet och idag finns kanske inte de resurser. Men man kan kanske på något sätt få de barnen som är lite "före" att hjälpa och förklara för de som har lite svårare? 

Väcktes mycket känslor idag, och önskar att man satt på bra lösningar. Tror dock att lösningarna är lika många som antalet individer, alla e vi olika stöpta.


/Jessika

Idiotanstalt

I boken Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan (2011) kan vi inledningsvis läsa om hur man redan under 1800-talet inrättade särskilda skolor för barn med funktionshinder av olika slag. Dessa barn kallades på den tiden för sinnesslöa barn.

Jag tänkte visualisera hur detta kunde se ut genom ett litet klipp ifrån Stockholms läns landsting om en skola i Upplands-Väsby. Skolan kallades för idiotanstalten och man delade in barnen i två grupper, bildningsbara och icke bildningsbara. De bildningsbara barnen fick stöd och hjälp i undervisningen medans de icke bildningsbara barnen enbart fick vård.
Ett intressant klipp som visar vissa likheter med dagens skola tycker jag.

Det här är vi!

Hej

Vi är Grupp 14 - The Carbon Family

Grundlärarprogrammet ht15

distans med lärcentra Uddevalla, Vingåker och Västervik

Karlstad Universitet

Uddevalla

Jeanette Eriksson - Brastad

Hej! Mig hittar ni mitt i centrala Brastad i en rosa villa tillsammans med min man och våra tre barn.  Jag är mitt i det berömda livs-pusslet där dygnet borde haft mera timmar, men jag är nöjd med de 24 jag är tilldelad. Mitt stora intresse är att resa, att få uppleva nya länder och kulturer. På min fritid tycker jag om DIY-projekt, sen har  familjen en central roll i mitt liv. Jag valde lärarlinjen för att jag vill kunna vara med och påverka barns uppväxt, kunna ge en trygg och stabil miljö under några av barnens viktigaste år i livet. Om 10-15 år ser jag mig själv som lärare/VD på min egen svenska-skola i något varmt land.

Jessika Sandberg - Uddevalla

Jag är skåningen som flyttade till Uddevalla! 31 år och bor i Uddevalla med min sambo Kristian, hans ena sons två ödlor och alla fiskar och koraller i akvariet! Försöker nu klimatisera mig till att vara en uddevallabo utan att behöva gps så fort jag lämnar lägenheten samt försöka hitta mig själv igen gällande träning, umgänge och plugg. Blev sambo, lämna Skåneland och började plugga allt på samma gång! Valde lärarlinjen för att våga testa något, vet inte vad jag vill bli när jag blir stor men försöker testa mig fram!

Jenny Wieslander - Grebbestad

Hej vänner! Jag bor på landet vid havet, i mitt barndomshem med min man Andreas och mina två söner Altas (3,5) och Mimer (1,5) och så vår Sibiriska katt Zelda (6). På min fritid konsumerar jag mycket film och tv-serier, spelar gärna tv-spel, läser och leker utomhus med mina pojkar. Jag är en tjej med höga ambitioner som gillar struktur, samtidigt som jag ofta är spontan och hittar på bus. Jag tycker om att ta egna initiativ och gillar att jobba praktiskt och målinriktat. Det bästa sättet att arbeta enligt mig är i team, det är a och o för mig att trivas med mina kollegor. Jag läser nu till småskollärare för att jag vill fånga upp den där underbara nyfikenheten och lusten att lära, som finns hos barn när de är små. Den bästa frågan som finns, tycker jag, är: Varför?

Vingåker

Elin Bäckström - Vingåker

Hej alla glada! Jag är 22 år och bor i min lilla etta i Vingåker tillsammans med min katt, Aslan. Jag är en tjej som gillar att träna och jag spelar fotboll i Vingåkers Damlag, då som målvakt. Jag är en väldigt glad och sprallig typ som tycker väldigt mycket om att få folk att skratta. I början kan jag känna mig lite obekväm och kan verka som en tystlåten tjej men så fort jag har blivit lite varmare i kläderna så kommer ni knappt få tyst på mig! Anledningen till att jag har sökt lärarlinjen är för att jag vill förändra, jag vill vara den där bra läraren som eleverna tycker om och jag vill se när ljuset tänds i deras ögon och det där “aaaahaaa-moment” kommer.

Västervik

Emma-Lina Andersson - Västervik

Jag är 21 år fyllda, bor i en 2a mitt i Västervik med min hund, Rex som jag kan tillägga är en Kleiner Münsterländer. Jag är en väldig aktiv människa, älskar att vara och gå/springa i naturen, gärna mitt i skogen. Klättrar, styrketränar och får ibland för mig att dra ut endurohojjen! I övrigt älskar jag att resa och upptäcka nya miljöer och vandra omkring. Jag läser liksom alla andra i denna grupp till grundskollärare! Det som lockade mig till den här utbildningen var för jag tycker det är så himla roligt och intressant att se barn utvecklas som personer och dessutom lära sig många nya saker! Jag vill bli en lärare som påverkar barnen så positivt så jag är en av dem lärarna de alltid kommer komma ihåg!

Sofie Andersson - Åtvidaberg

Jag är snart 22 år och bor ihop med min sambo i en etta i centrala Åtvidaberg. Spelar tv-spel och jagar på min fritid samt så gillar jag att läsa. Som person är jag väldigt glad, social och jag pratar väldigt mycket. Jag har jobbat inom skola tidigare som resurs till en elev med speciella behov samt varit mentor för en förskoleklass i ett par veckor. Det var även det som startade mina tankar om att bli lärare då jag verkligen trivdes i den rollen. Jag ser verkligen fram emot utbildningen och jag känner verkligen att jag vill lägga ner tid på detta. Jag älskar att se när barnen kommer till skolan och hur glada de blir när blir när de förstår något eller att vi ska göra något de brinner för i undervisningen. Den känslan har funnits där tidigare och jag vill att den alltid ska finnas där. Vara en förebild och eleverna skall veta att de alltid kan komma till mig om allt.