![]() |
| Draco Dormiens Nunquam Titillandus = Kittla aldrig den drake som sover" |
För godkänt:
Outstanding (Utomordentligt)
Exceeds Expectations (Över förväntan)
Acceptable (Acceptabelt)
För underkänt:
Poor (Dåligt)
Dreadful (Bedrövligt)
Troll (Knäppt - skum översättning här, men ni förstår undermeningen)
Bara tanken på att det skulle finnas tre underkända nivåer gör mig mörkrädd. I böckerna (och filmerna) kan man tydligt se hur hårt eleverna kämpar för att nå upp till önskvärd nivå för att få fortsätta läsa ämnet i nästa årskurs. Jag upplever inte att de studerar för att lära sig, endast för att klara proven, vilket förstås gör att hela tanken med lärandet försvinner.
Pedagogiken på Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry är strikt traditionell med en tydlig hierarki och eftersom historien utspelar dig i Storbritannien nias det åt alla håll och kanter. Att de delas in i olika elevhem beroende på deras egenskaper är ett tydligt tecken på differentiering.
På Hogwarts används behaviorismen i stor utsträckning då lärarna ger och tar poäng ifrån de fyra elevhemmen för att uppmuntra eller bestraffa enskilda elever - resultatet blir således kollektivt. Denna behaviorism ökar ytterligare i femte boken när The Ministry of Magic (Trolldomsministeriet) placerar Dolores Umbridge som lärare och High Inquisitor (dvs. inspektör) på skolan för att utöka sin makt i undervisningen.
Jag kan inte låta bli att se en tydlig koppling till dagens skola, runt om i världen.
Kan J.K. Rowling ha haft en tanke med detta när hon skrev böckerna?
Vad tror du?
---
Återigen vill jag bara uppmärksamma dokumentärfilmen Alphabet. En film som jag anser att alla borde se, oavsett ståndpunkt i frågan.



