Tack för oss!

Här är lite av vår våra tankar kring kursen:

Upplägg

Upplägget med tvärgrupper är ett bra sätt att få in nya synvinklar och olika perspektiv, mycket positivt att blanda både 4-6 studenter och f-3. Bloggen är ett projekt som för flera deltagare varit främmande men spännande, en utmaning för oss som inte tidigare skrivit bloggar och samtidigt intressant att se hur de andra studenterna arbetar och resonerar. Det var dock ett litet stressmoment ibland att vara pressad att varje vecka skriva två kommentarer på andras bloggar. Detta skapade även en misstro, om kommentarerna vi fick var genuina eller på-tvingade?

Innehåll/Delmoment

Innehållet i kursen har varit mycket intressant och vi har fått tips och råd hur man kan möta olika elever och deras behov, samt hur man kan handla i olika situationer för att ta tillvara på eleven. Vi har fått förståelse för att ett intresse och välmående hos eleven är viktigt för att utvecklingen ska nå så långt som möjligt. Det är lärarens ansvar att trivseln är bra, den sociala biten är extra viktig. Vi har även fått lära oss använda olika digitala verktyg så som refereringsprogram, filmskapande, att söka efter avhandlingar och artiklar samt Googles olika verktyg. Den digitala delen i denna kurs har varit väldigt omfattande och till en början verkade fokus ligga på det snarare än innehållet. Vi hade hellre sett att koncentrationen låg på litteratur och innehåll, och att tekniken kom i andra hand (eller som en delkurs allra först) Vi brottades tyvärr ofta med felande teknik.

Litteratur

I början var det stort fokus på litteraturen men under kursens gång kom litteraturen i skymundan. Mycket vald kurslitteratur är intressant och användbar ur lärarsynpunkt, men en del har varit mindre funktionell till de uppgifter vi fått.

Telebild

De föreläsningar vi sett hade gärna fått vara inspelade, många gånger var det inget vi arbetade vidare med, sällan aktiverades vi under telebilden och ämnet som behandlades passade inte alltid in där vi var i kursen för tillfället. Ett förslag från oss är att om man vid telebildsändningarna använder tiden till uppföljning, att gå igenom litteratur och/eller till uppgifter som kort kan redovisas inför gruppen med återkoppling. Detta hade nog fört med sig att fler valt att se från lärarcentrat i stället för hemifrån, för att kunna föra dialog och få återkoppling.

Kursdokument

Kursdokumentet och övrig text var vid flera tillfällen otydligt formulerad, vi saknade även en mer kronologisk ordning på de examinerade momenten i dokumentet. Från början uppfattade vi kursen mycket strukturerad med ett omfattande kursdokument. Vi upplevde det ibland som att mycket av informationen ändrades under kursens gång, med nya direktiv och förändringar i instruktioner och detta har påverkat negativt på helheten. När kursen har ett kursdokument som täcker hela kursens innehåll såsom upplägg, examinationer etc. så bör detta gälla och inte förändras med ny information på Its. Vi ser hellre att det hade varit ett mindre omfattande kursdokument, och att detaljerade instruktioner hade presenterats inför varje delmoment i god (men inte för lång) tid innan varje examinerande uppgift.

Examinerande uppgifter

Några av de examinerande uppgifterna var otydliga i sina instruktioner. Informationen om uppgifterna från kursledare och mentor var ibland olika. Det var trevligt att det fanns både individuella och gruppinlämningar, detta skapade dynamik. =)

Övrigt

Man fick alltid svar på sina frågor och man kände sig inte dumförklarad, svaren kom ofta med vändande post så man slapp fundera så länge. Sedan är det alltid roligt att lära sig nya saker men det blev lite väl många nya saker i denna kurs för att kunna fokusera helhjärtat på alla delar.

Tack för en lärorik kurs!

Jeanette, Jessika, Jenny, Elin, Emma-Lina och Sofie
Grupp 14 - The Carbon Family

Negativ solidaritet

Det här är något jag minns ifrån när jag gick i skolan och hade idrott. Alltid när vi skulle köra bollsporter som basket, fotboll, innebandy osv, var det alltid något gäng, oftast sportkillarna som alltid skulle ta lagsporterna på idrotten som världens seriösaste spel. Därtill försökte dem alltid lyckas ställa sig så dem kom i ett och samma lag så de kunde vinna överlägset. Kom då någon tjej eller kille med i laget som de visste inte var världsbäst på bollsporter blev det ofta nedlåtande toner o deppiga ansiktsuttryck när personen gick o skulle ställa sig vid laget. Senare under själva bollspelet blev dem mindre bra personerna i laget mer eller mindre ignorerade även om de var fria för en passning, för personen i fråga skulle säkert missa ändå ifall hen fick bollen. 

Det här handlar mycket om solidaritet i klassen och att läraren verkligen engagerar sig och försöker se till att alla får vara delaktiga och kanske även ha lite koll på hur lagindelningarna blir. Detta var något som jag kom att tänka på när jag funderade över vad jag skulle göra för seriestrip och hittade solidaritetsbegreppet i en av kurslitteraturen. 

Vad säger ni andra, har ni upplevt sån här situationer i skolan någon gång? Eller har ni kanske några tankar kring det här? 

Källa:

Läraryrkets Många Ansikten, Margrethe Brynolf & Inge Carlström m.fl. , 2009. 

Kasta, svinga och slå

Man kan se lite av det sociokulturella perpektivet i min serie och jag själv tror att just det här perspektivet är inget som vi framtida lärare bör påtvinga fram från eleverna, utan det är något som eleverna bör ha i ryggmärgen. Att hjälpas åt och lösa problem tillsammans med varandra, det är något som bör komma in tidigt i barnens fostran.

Eller vad tycker/tror ni andra?

Har ni egna erfarenheter utav en sådan här situation?

Mobbning

När jag gick i årskurs 7-8 så var detta min vardag. Jag hade vänner som stöttade mig och sa ifrån men mina mobbare ville inte sluta. Jag sökte stöd hos lärare men jag fick hela kommentaren "ignorera dom så tröttnar dom". Detta kan jag erkänna direkt vara det sämsta rådet jag har fått. För att självklart blev jag ledsen, självklart reagerade jag. Det var inte tack vare mina lärare som de slutade. Utan en annan tjej fick sjukdomen från helvetet. Jag vet inte om det var för att läkare kom och berättade om sjukdomen eller om de insåg att jag nu inte var ensam om att ha den sjukdomen men jag tänker ofta tillbaka på den tiden. Den tiden då ingen lärare verkade vilja hjälpa mig och mina betyg var dåliga för att jag inte mådde bra. I boken "Perspektiv på lärande" finns ett avsnitt (s.15) som handlar om "Lärarens ansvar". I det avsnittet så står det bland annat om att stödja eleverna så att de lär sig och att man ska bidra till elevernas socialisering. Jag vill trycka upp denna bok i ansiktet på de lärare som inte tog detta på allvar. Detta är även en del av skolans värdegrund som uppenbarligen inte följdes så där jätte väl. Men det öppnade även mina ögon till att jag inte ska bli en sådan lärare som säger "ignorera" för de slutar inte. Jag hoppas även att det öppnar era ögon för att säga sådana saker som gör att en liten flicka på 13-14 år vill byta skola och flytta så långt bort det bara går. Tänk ett steg längre.

Har du någon egen erfarenhet eller tankar kring detta? Dela gärna med dig.

PS. Jag vet att serien inte sitter ihop och ser ut som en "riktig" serie men detta var bästa lösningen :)

Jämställdhet - finns det?

Jag har bekanta som bodde i Brasilien när de väntade sin första barn, detta hände dem:

När bebisen väl kom fick paret inte åka ifrån BB innan de tagit hål i öronen på spädbarnet: det var ju en flicka!
-----

När jag fick mitt första barn var jag så glad att det blev en frisk och glad bebis. Men allas första fråga var alltid: - Vad blev det?

Som om det skulle spela någon roll?!
När jag kom gående med min älskling i barnvagnen brukade nyfikna komma fram som ville titta och beundra underverket:
- Vilken söt tjej!
- Det är en pojke.
- Men han har ju rosa?
Vilket jag brukade svara sarkastiskt på:
- Ja, han är bög.

I boken Jämställdhet - en del av skolans värdegrund tar Maria Hedlin bland annat upp boken Egalias döttrar (som jag är stolt ägare av sedan 15 år tillbaka) där Gerd Brantenberg har bytt plats på könsrollerna vilket får läsaren att haja till flertalet gånger.

Crazy Pictures har gjort ett antal kortfilmer om just bytta könsroller:

------

Vad tycker du?
Är Sverige ett jämställt land?
Har vi anledning att fokusera på jämställdhet i skolan, som en del i undervisningen?
Har du varit med om något där du reagerade på hur icke-jämställt det kan vara?
Berätta gärna, jag vill höra din historia!