Sidor

söndag 29 november 2015

Hur lär man sig bäst?

Hur lär man sig bäst egentligen?
Det finns många teorier som talar för hur man lär sig nya saker på bästa sätt. Men vilket tror ni är det som kommer komma mest till nytta i vårt framtida yrke som lärare?

I vår grupp kom vi ganska snabbt fram till att det perspektiv som talar till oss är pragmatismen av John Dewey. Man lär sig genom "learning by doing". alltså enligt Dewey är teori och praktik sammankopplade. Enligt honom lär man sig på bästa sätt genom att praktiskt utföra de teoretiska delarna. Så som i skolan, för att vi ska förstå kunskapen måste vi kommunicera med varandra, utbyta tankar kring detta och praktisera det.
   Då man involverar eleverna i arbeten och aktiviteter som framtvingar dem att kommunicera och lösa problem som de stöter på, utvecklas dem och lär sig mer.

Jag tror att om vi alla tänker efter på hur vi har lärt oss nya saker, så kommer ni säkert på att ni har lärt er mycket genom att kommunicera med andra som redan vet och kan hjälpa er, löser problemet tillsammans eller har sett något som du vill lära dig och sedan gör utifrån det du sett. För mig exempelvis när jag började köra cross/enduro, likaså när jag började gymma så har jag blivit tillsagd, fått tips och blivit visad hur jag ska exempelvis göra när jag ska lära mig muscle ups. Vilket när man har rätt teknik och vet vad man ska träna på, blir så mycket lättare.

Här nedan kommer en liten kort film som visar på just "learning by doing", dock valde jag ingen skolsituation, för jag kom att tänka på den här när jag funderade över något exempelmaterial och tycker att den här visar väldigt bra på just det här perspektivet.






lördag 28 november 2015

Dokumentär - Alphabet

“Om vi skapar rätt förutsättningar i skolan och värdesätter alla så kommer de att växa.”

Sir Ken Robinson.




Detta är en dokumentär från 2013 som behandlar ämnet om att skolan, världen över, är för hårt resultatstyrd idag. att skolan förbereder barnen för konkurrens i första hand. Vi möter flera intressanta människor med olika åsikter om vad skolan är och gör med våra barn.
Några av de är:


Sir Ken Robinson, en brittisk författare som håller föredrag inom utbildningsfrågor. Han menar att det är essentiellt att tillvara ta kreativiteten i utbildningen av barn och unga.


Gerald Hüther är en tysk biolog inom experimentell hjärnforskning, som är intresserad av vad vi kallar intelligens. Han menar att alla barn är begåvade människor och alla har möjlighet att utvecklas till ett geni, om vi bara ger de chansen och verktygen på vägen.


Michéle, föredetta lärare, och Arno Stern, forskare och konstnär, valde att inte sätta sin son i skolan, då de ansåg att skolan var allt för resultatinriktad och dödade barnets kreativitet. De har heller inte utbildat honom själva. De har valt vägen att låta sonen utforska omvärlden på egen hand, och när han visat intresse för något särskilt har de gett honom redskapen för att lära sig mer. Arno driver sedan 1948 en öppen workshop för människor i alla åldrar där han ger de möjlighet att utveckla sin krestivitet.


Detta är en film som jag anser att alla som läser till lärare bör se, oavsett åsikt i ämnet, samt alla som är eller vill bli föräldrar. För den ger oss kanske en ny infallsblick i vad skolan är på väg att bli. Filmen menar att vi inte längre låter barnen utveckla sin fantasi och kreativitet idag. Jag säger inte att det är så i hela världen. Men om mönstren finns att det är dit vi är på väg, så är det nu vårt jobb att vända på den trenden.


Filmen finns på Netflix för den som vill se, den är knappt två timmar lång och varje minut är väl värd tiden.


Vad tycker du?
Är skolan på väg åt “fel” håll?
Vad är skolans uppdrag?
Vad kan vi göra?

fredag 27 november 2015

Vad är lärande? Vad är kunskap?

Lärande och kunskap är två ord med många olika betydelser.
Inom det kognitiva perspektivet så är lärande exempel att det är en mognadsprocess och att kunskapen lagras och används när den behövs men i det socialkulturella perspektivet så är lärande att man bygger sin kunskap. Piaget som forskat inom det kognitiva perspektivet fick mycket kritik då han ansåg att barn endast kan lära sig en viss mängd kunskap. Detta höll inte Vygotskij (socialkulturella perspektivet) med om då han ansåg att barn kunde lära sig oändligt men även att det är ett livslångt lärande. Vygotskij tryckte även på att det sociala var viktigast för att lära sig men även sitt egna mentala psyke var viktigt. Kunskapen såg de även olika. Piaget ansåg att kunskapen skulle vara meningsfull medan Vygotskij ansåg att som tidigare sagt kunskap är en ständig utveckling. Efter att dessa två olika teoretiker har forskat fram detta fick de väldigt olika svar.


Men kan man då även få ut vilket perspektiv som är “bäst”? I vår grupp tyckte vi att det socialkulturella perspektivet var mest användbart då man alltid kommunicerar med barnen på något sätt samt att de även lära varandra. Men troligen är det så att alla perspektiv måste blandas då alla barn är olika och ger respons på olika saker.

Här kommer även en länk som går till UR om ett program som heter “Om lärandets idéhistoria”. Det är en serie i sju delar på cirka 30 minuter som beskriver i allmänhet om skolan.

Avsnitt 7: “Dylan William om lärandets vitala verkyg”

Men vad är lärande och kunskap för dig? Dela gärna med dig av tankar och åsikter.

torsdag 26 november 2015

Hur man ger barn beröm


Jag har tidigare haft mycket tankar och diskussioner om hur man ska uppmuntra, motivera och berömma t.ex. mina syskonbarn. Många gånger får barn de när de är små höra:

-Ååh vad du e söt. 
-Nämen oj så duktig du var!  

Detta syftar till antingen utseendet/sättet att vara som man får beröm för eller prestationen man gör.

Vet själv då man var liten och hela tiden fick höra hur duktig man var att man ville bibehålla den känslan. Man ville leva upp till det och man satte mer och mer krav på sig. Misslyckades man med något kände man sig värdelös.  Inte för att föräldrarna sa att det var så  men det var något man skapat själv med sitt eget prestationskrav på att hela tiden vilja vara duktig. I tonåren blev jag så trött på att vara en duktig flicka då det stod mig upp i halsen!

Jag tänker att man istället ska kunna hitta andra sätt att uppmuntra på, hur tänker ni kring detta?
Kanske kan det också vara viktigt att påvisa även när det blir fel men att samtidigt belysa att barnet ska försöka igen? Anstängningen/resan till att nå målet bör berömmas. Inte bara målet i sig.

Idag är självkänsla ett begrepp som det pratas mycket om, något jag inte kan komma ihåg att man hade direkt på tapeten förr, självförtroende var det nog mer tal om då.  Men självkänslan är viktig för vi människor kommer misslyckas många gånger i livet och då är det viktigt att känna att det är ok, trots mitt misslyckande är jag bra. Att skilja på sak/prestation och person d.v.s

Hur ger ni barn beröm?

Jean Piagets utvecklingsteori

Piaget hade, som vi alla läst nu, teorier om att barns mognadsgrad avgjorde vilken kunskap de kunde ta till sig. Ett av stadierna kallade han för Preoperationella stadiet som han ansåg inföll då barnet var 2 till 6 år. Detta stadium menade Piaget att barnet inte klarade av att bibehålla sin uppfattning om verkligheten om yttre omständigheter förändrades. Filmen nedan innehåller några exempel som förklarar hur Piagets forskning kunde komma fram till detta.



//Jeanette Eriksson

fredag 20 november 2015

Faktorer som påverkar barn med svenska som andraspråk

Enligt en studie av Susanne Duek, doktorand i pedagogiskt arbete och adjunkt i Svenska som andraspråk så har hon forskat i om artefakter i barns litteracitet påverkas.
Hon vill se skillnaden mellan barn i vår del av världen, alltså den västerländska världen och immigrerade barn som kommer hit och hur familjen och hemmet påverkar litteraciteten. 
Som bekant så har barn redan från födseln många böcker och leksaker. Och vid skolstarten är de ofta fullt utrustade med saker och tillbehör som hjälper till i skolvardagen. Barnen är alltså ständigt omringade av bokstäver och siffror även om det är omedvetet. Detsamma gäller ju teknik så som TV, dator osv som påverkar barnen och deras språk.

Studien har gått ut på att hon har följt tre flickor som är kommit till Sverige i lite senare ålder, mellan 4-9 år. Och studerat deras sätt i skolan, deras sätt i hemmet och sedan hur deras hem ser ut och om det påverkar deras litteracitet. 

Hos de tre flickorna så fanns det inte 500 olika leksaker, knappt inga böcker alls eller några artefakter som kunde hjälpa till och som är stimulerande för barn i deras lärande i svenska språket. Det fanns väldigt på saker som stimulerade barnens lärande men man får samtidigt ha i åtanke att människor på flykt sällan har tid eller plats för att ta med sig saker som dessa. 

Påverkar det barn med svenska som andra språk att deras föräldrar har en väldigt kort skolbakgrund eller ingen utbildning alls, vad tror ni andra?

Påverkar artefakter barnen?

(Susanne Duek: Artefakter i barns litteracitetspraktiker)

/Elin

onsdag 18 november 2015

Ratio = Förnuft

Hur förstår en människa? Hur bildar en människa begrepp? Hur löser en människa problem? Hur minns en människa? Hur tar en människa in sin omgivning på ett meningsfullt sätt?

Filosofiskt sätt så är rationalismen en sorts motsats till bahaviorismen
Enligt rationalismen reagerar inte människan mekaniskt på omvärldens stimuli, hon kan tänka och föreställa sig världen och lära genom andras erfarenheter och misstag. Människan har ett förnuft. Därför anses inom rationalismen att människan är en såpass annorlunda varelse jämfört med alla de djur som används i experiment inom behaviorismen. Hur ska man kunna dra några slutsatser av testerna om avståndet är så stort mellan människa och djur?

IQ (Intelligens kvot)
Enligt intelligenspsykologin (som är en rationalistisk tradition) mäter man förnuftet (eller intelligensen) i olika typer av förmågor. Det finns olika teorier om vilka dessa förmågor är och Howard Gardner har en teori om 9 multipla intelligenser: Lingvistisk/Språklig; Musikalisk; Visuell/Spatial; Kroppslig/Kinestetisk; Social; Självkännedom; Logisk/Matematisk; Naturintelligens; Existentiell.

Hur lär man sig enligt detta perspektiv?
Det finns en idé som behandlar den intellektuella förutsättningen (apitude) hos en person, så att man ska anpassa undervisningen (treatment) och på så sätt agera (interaction) med hänsyn till de individuella styrkorna och svagheterna utifrån de olika typerna av förmågor. Detta resulterar enligt forskningen till en helt individanpassad undervisning som har svår genomslagskraft i den vanliga skolan, då den skulle kräva stora resurser och komplicerade situationer i klassundervisning.

EQ (Emotionell kvot)
Det finns teorier om att vi har ytterligare en typ av intelligens - den emotionella intelligensen. Den är närbesläktad med den sociala, och mäter en persons förmåga att hantera egna och andras känslor, ha relationer, lösa konflikter, motivera sig själv och vara empatisk.

Hur tänker du? Är rationalismen något vi kan använda i vår framtida undervisning?



Huvudsaklig källa:

Säljö, Roger; Den lärande människan - teoretiska traditioner, Lärande Skola Bildning (2014) Natur & Kultur, Stockholm


fredag 13 november 2015

Vem kan hjälpa mitt barn?

 Vem kan rädda mitt barn?

Vem kan hjälpa mitt barn?


Dokumentär: Det är lätt att förstå familjens förtvivlan när 4-åringen säger att hon inte älskar sig själv. Eller när 12-åringen vill ta sitt liv. Men när föräldrarna sökte hjälp hos landstingets barn- och ungdomspsykiatri kände de bara sig utpekade som dåliga mammor och pappor.


Programmet handlar bl.a. om Lova som redan vid 3 års ålder började må dåligt, hennes föräldrar märkte att hon var “annorlunda”. Hon var svår att få kontakt med, man fick skala av alla andra intryck och ge tydliga instruktioner för att man överhuvudtaget skulle kunna kommunicera med henne och det blev bara sämre. Vid 4 års ålder sa hon att hon inte älskade sig själv. Föräldrarna sökte hjälp hos BUP men de gav inga svar, inte heller någon förklaring på vården hon fick. Det BUP ville göra var att filma samspelet med föräldrarna, vilket resulterade i att kritiken riktades mot föräldrarna.


Även Emil som kompisarna inte förstod sig på och störde sig på berättas det om. Han ville bara vara en i klassen men så kändes det aldrig. Emil fick vård i omgångar men blev inget bättre vilket resulterade i att han vid 12 års ålder inte längre ville leva. Inte heller här fick föräldrarna några svar på vad tanken med den vård han fick var eller vad beteendet kunde bero på. De såg inte heller någon förbättring. BUP hänvisade till socialtjänsten som i sin tur menade att i Emils fall berodde hans beteende på att hans föräldrar var skilda och hade samarbetssvårigheter. Emils mamma menade dock att Emil verkar ha ett annorlunda sätt att förstå tillvaron, hon beskriver ett exempel då läraren i skolan hade sagt till eleverna att slå upp matteboken på sidan 10. Efter en stund hade läraren kommit fram till Emil och frågat varför han inte räknade. Jaha, skulle jag räkna också hade Emil sagt, för han förstod inte det. Han gjorde endast det läraren sagt.


Hamid Ardalam - barnpsykiatriker menar att barnpsykiatrin borde vara en akut verksamhet, barn är i utveckling, de har inte råd att missa tid. All utveckling utan rätt diagnos eller behandling leder till negativ utveckling. Detta var något som vi i vår grupp diskuterade utifrån en av de artiklar och avhandlingar vi valt ut denna vecka. Den handlade om en kvinna som fick diagnos och hjälp först efter 30 år! Det handlar om 30 förlorade år, 30 år av negativ utveckling och i denna kvinnas fall tog det 6 år att kunna bryta mönster och få kontakt med henne. Helt otroligt att det kan gå till så. Lyckligtvis går utvecklingen framåt.


Lova fick till sist diagnosen Autism och Emil Asperger något som Fanny Marell, Socionom och Leg. Psykoterapeut anser vara en form av bedrägeri. Hon trycker på att Aspergers och Autism inte är biologiska sjukdomar. Det är inte bevisat. Därför menar hon att det blir som ett bedrägeri när man ställer en sådan diagnos. Hon menar att det endast är en beskrivning med finare ord. Istället anser hon att man kan erbjuda samtal om vad det är som är trassligt. (Trassel = Biologiska funktionsnedsättningar?)
Fanny ställer sig frågor som:
Ska man verkligen ska ställa diagnoser?
Vad signalerar diagnoser?
Hur blir individens bild av sig själv om man får en diagnos?


Just vikten av en diagnos framkom även i vår grupp, vi var alla överens att det är viktigt för individen, dels för att förstå varför man är annorlunda eller inte fungerar som alla andra men också för att lättare kunna hitta en metod som kan fungera. Det kan ge en svar och förståelse istället för massa frustration. Lovas diagnos förändrade allt, föräldrarna fick en helt annan relation med sin dotter. Ett lugn infann sig och Lova började stråla igen. Lova hade svårt att se struktur så hennes mamma läste på om Autism och började med olika schema för att ge Lova tydlig stryktur. Nu vill Lova aldrig sluta med schema. Likaså var det för Emil. Hans mamma vågar inte tänka på hur deras liv hade sett ut om de inte fått en diagnos. Hon är övertygad om att antingen hon eller Emil idag hade legat inlagd, då de båda mådde så fruktansvärt dåligt.


BUP ska vara skickligast på just Autism och Aspergers, så hur kan då detta komma sig? Sven Bölte som är professor i barn och ungdomspsykiatri säger att beroende på vilken mottagning man kommer till kan vården variera. Olika utbildningar och olika rutiner. Är det rimligt att det ska vara såhär? 2005 startade BUP ett förändringsarbete för att ökad enhetligt, utveckla metodiken och jobba mer vetenskapligt, men så blev inte fallet. Trots att det 2005 fanns kunskap om positiva resultat av beteende terapi och neuropsykologi fick gamla metoder större dominans, framförallt familjeterapi. Man skulle utgå från samhället, nätverk sedan familjen och sist individen och gruppen. Sven Román som började på BUP 2003-2004 instämmer att det då fanns ett motstånd mot neuropsykiatrins framsteg men menar att det även finns kvar på vissa håll idag. På 40-talet utvecklades Ericametoden, en metod som gick ut på att observera och tolka barnens lek där olika leksaker symboliserar olika saker. Ett exempel är en brandbil, där stegen eller elden är symboler för sexualitet. Så sent som 2011 används Ericametoden på majoriteten av BUPs mottagningar. Det handlar om tolkningar och finns ingen som helst evidens på att det hjälper!


Ska terapeuters egna konfessionella hållning verkligen få gå före vetenskaplig evidens? Är det verkligen rimligt att en sådan verksamhet som BUP kan bestå av en kompromiss av vetenskaplig evidens och BUPS egna traditioner? 

Socialstyrelsen påpekade redan för 6 år sedan på samma problem: brist på enhetlighet, metoder som inte har stöd i forskning och ideologiska skäl bakom BUPS metodproblem.


Högsta chef för BUF i Sthlm, Paula Liljeberg: - Idag bygger vården på vetenskap och gemensamma riktlinjer.


För mer info:
asperbergers-syndrom.se
autism.se

torsdag 12 november 2015

Normalitet, vad är det? Vem är normal?

Normalitet, vad är det? Vem är normal?
Ja den frågan kan man ställa sig när man skall integrera elever i behov av särskilt stöd i en ”normal” klass. Ibland skulle vi behöva vidga synen på normalitet. En klok kvinna sa till mig en gång;
-…”Du tittar på världen genom en toarulle, det du ser i andra änden är det du förstår dig på och det du tycker är normalt. Det du inte ser, har du lite förståelse för, det är främmande och du vet inte riktigt hur du skall hantera det. Det är udda och ovanligt. Det som förekommer i periferin behöver behandlas i en ”specialklass”. Vad händer om du vidgar ditt synfält? Om du tittar på din omgivning ur ett större perspektiv, blir då din bild av normalitet större?”. 
Med detta menade hon att med en större förståelse och en större kunskap och acceptans skulle man kunna möta de ”okända” och ”udda” på ett mycket bättre sätt än vad vi gör idag.

Flera frågor har börjat växa i gruppen denna vecka, allt ifrån vilka effekter det får när ett barn inte får rätt diagnos eller ingen diagnos alls,  till att av ren lathet, utnyttja sin diagnos. Många anser att det gynnar eleven om hen får en diagnos att luta sig på, en identitet att känna igen sig i, samt att man lättare kan ta fram rätt redskap att jobba med. Andra menar att man lätt identifierar barnet som sin diagnos och inte tvärtom.


I våra styrdokument kan vi läsa att alla barn har rätt till likvärdig utbildning och att undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov, att stödinsatser skall sättas in för att säkra att eleven når de kunskapskrav som minst ska uppnås (2010:800). Då blir ju en automatisk följdfråga, vad är det då som gör att det är så många elever som går ur grundskolan med ofullständiga betyg?

Det här är en av världens mest utrotningshotade blommor, spök-orkidén. Den är väldigt ovanlig och annorlunda, den använder sig t.e.x inte av fotosyntesen på samma sätt som andra blommor. Varför är udda blommor vackert när udda människor är ett problem?


Foto:  www.hovberg.se

// Jeanette Eriksson

Stressen i en tolvårig pojkes huvud.

Jag kommer ihåg den mörka decemberkvällen som att den vore igår. Året var 2009 och lillebror hade fyllt sex år och börjat i skolan och var jättepepp på att få fortsätta att lära sig läsa och skriva bättre än vad han redan kunde. 
Jag var sexton år och gjorde allt för att slippa vara hemma på fredagkvällarna med min mamma och mina yngre syskon, precis som en vanlig sextonåring. Jag var hos bästa kompisen lite längre bort på gatan när mamma ringde och sa att jag skulle komma hem. Kaxig som man var så ifrågasatte man mamma och undra varför? Klockan var ju bara kvart i åtta och det var ju fredag? Jag hör gråten i mammas rösten och frågar vad som har hänt? 
När jag springer hem så ser och hör jag sirenerna stå och blinka och tjuta, jag tänker att nu dör han, min vackra fina lillebror. Jag springer allt jag har i den djupa snön. Jag hinner inte fram innan ambulansen far iväg, vad har hänt egentligen?
Det visar sig att lilla lillebror hade ramlat ner uppe ifrån trappan ner med bakhuvudet i betonggolvet i källaren. På vägen ner slog han i den bruna stora kistan som bröt två revben på honom.

Mamma som var med i ambulansen ringde och sa att de var på väg med ambulansen in till Eskilstuna, är det så illa tänkte jag? Varför kör de inte in dem till akuten i Katrineholm?
Tusentals frågor snurrade i huvudet på mig.
När de väl var framme i Eskilstuna så ringde mamma igen ”vi måste ta helikoptern till Uppsala” sa hon. Okej det är illa, tänker jag.
Tre minuter senare ringer mamma igen, ”Det är snöstorm här så helikoptern får inte lyfta. De tar lillebror i ambulansen med två läkare och jag får åka taxi bakom..”.
Nu kan jag inte hålla emot längre, tårarna sprutar och tankarna snurrar. Kommer jag få träffa min lillebror igen? Kommer han vara sig själv? Vad kommer att hända nu?
Den starkaste tanken var ”Han kommer dö, min lilla lillebror kommer att dö”
Väl uppe i Uppsala så märker läkarna att hans hjärna sväller och de måste borra hål i skallbenet för att lätta på trycket i huvudet på honom, det resulterade i att lillebror hamna i koma i två dygn.

Jag hade suttit med telefonen i handen dygnet runt och efter de där två plågsamma dygnen för oss alla så ringde mamma, lillebror hade vaknat. Lillebror var vaken och han ville prata med mig, han var sig själv, han kunde prata, skratta, hoppa och leka. Lyckligtvis så klarade sig lillebror förvånansvärt bra, med två brutna revben och en otroligt stor hjärnskakning. Och under undersökningen av honom så hittade läkarna ett medfött njurfel som de åtgärdade direkt.

Nu, och för några år sedan börjar problemen komma ifatt oss och inte minst av allt min lillebror. Vi har alltid förstått att något inte stämmer men vi har dysleksi i släkten och det är väl därför han har läs och skrivsvårigheter, någon form av ADHD är inte heller uteslutet. Han har koncentrationssvårigheter och myror i brallan men det har väl alla pojkar i den åldern säger personalen i skolan.
Mamma är envis och har nu kämpat i flera år för att få skolan och läkarna att ge lillebror rätt diagnos för något stämmer inte.
Läkarna kan inte fastställa vad eller vilka diagnoser som lillebror har, eller om det är men ifrån olyckan som skedde men för oss och för inte minst allt lillebror spelar det ingen roll av vilken eller vilka orsaker han inte klarar av det vanliga tempot i skolan. Han vill bara lyckas och inte känna sig utanför på grund av att han inte är på samma nivå kunskapsmässigt som de andra eleverna i klassen, han skäms. Lillebror vill och är duktig i skolan men har inget tålamod att sitta och vänta och han blir lätt arg om andra klasskamrater stör honom när han fokuserar och koncentrerar sig i sitt skolarbete. Han blir förbannad och skriker efter att ha bett klasskompisen att sluta peta på honom med linjalen under mattelektionen. Resultatet blir att lillebror får gå ut i från klassrummet. 
Nu, idag så har lillebror endast två lektioner i veckan med klassen och det är mattelektionen och klassens timme. 

Lillebror sitter hemma och är ledsen över att han inte får ha idrott med sin klass, han tycker ju om sin klass och han älskar idrott. Han berättar också att han inte får ha bild med klassen och assistenten han och fyra andra elever delar på, kan inte rita. Han är besviken på sig själv, för att han är annorlunda och ett såkallat ”problembarn”. Varför blir jag så arg? frågar han mig. 

Lillebror har inga fastställda diagnoser och får verkligen inte den hjälp han behöver för att lyckas med sina studier. Lillebror är idag tolv år och börjar högstadiet nästa är men har en läsnivå som en nioåring. Han är inte korkad, han är en smart pojke som vet att det kommer bli svårt för honom i skolan och han vet om att han inte får den hjälp han behöver.


Vi ser framsteg, de är inte stora i helheten men för oss och lillebror är varje framsteg enormt stort, men samtidigt snurrar tankarna, varför måste eleverna ha en fastställd diagnos för att få den hjälp de behöver? Vem som helst som hör lillebror läsa och ser honom skriva och egentligen bara lär känna honom vet att han är i stort behov av stöd, stort behov.


Långt inlägg om min lillebror. Men jag kände direkt när jag öppna litteraturen att "det här har jag erfarenheter av!" så jag ville dela med mig om vår historia för att folk ska förstå, hur tankarna i familjens och framförallt barnens huvud går. Lillebror älskade skolan och att lära sig innan olyckan, men den kostade honom en bit av hans inlärningsförmåga och när inte hjälpen kom i tid så slutade han att försöka. Med en fastställd diagnos från start skulle hjälpen funnits där direkt och det är det tragiska i detta fall, tycker jag..
Hans problem är inte medfödda utan har kommit till på vägen och lillebror fick helt plötsligt känna på hur det var att inte förstå, inte kunna koncentrera sig och att inte kunna hålla saker inne, allt detta (troligtvis) på grund av olyckan den där decemberkvällen 2009.

/Elin

onsdag 11 november 2015

The Third Wave



Jessika la upp förra inlägget om The Wave. Det är en spelfilm som illustrerar hur det gick till.

När jag första gången hörde om The Wave såg jag denna filmen där dels läraren och dels elever som experimentet utfördes på blir intervjuade. Jag tycker att det är väldigt intressant att höra deras röster såhär i efterhand, vad de kände och tyckte och vad som faktiskt hände.

Vad tror ni? Om man skulle försöka sig på att göra experimentet idag, hur skulle det te sig?

The Wave




The Wave stötte jag för första gången på i högstadiet eller gymnasiet då i syftet att uppmärksamma hur nazisterna kunde få sånt genomslag. Dock kom jag att tänka på den även nu i detta vi läser. Det är ett skolexperiment som går lite för långt kan man säga. I historien finner vi olika inslag som känns igen.

Robert är en elev som "somnar" på lektionerna, är retad, utstött och definitivt inte känner sig delaktig. Men när klassen börjar jobba utefter ledorden "styrka genom disciplin och gemenskap" händer det saker med Robert. Han blir en exemplarisk elev, börjar känna meningsfullhet och framförallt känner han sig delaktig i något större. Inte konstigt då han nu är en med i "gänget"

Större delen av klassen fogar sig och faller in i den önskade mallen, t.o.m. de "långsamma ungdomarna" som de nämner i filmen hänger med. Men framförallt en elev, Laurie som är uppfostrad att tänka fritt och vara individuell, är mycket positiv till en början men börjar allt eftersom händelserna trappas upp ifrågasätta vad som pågår. Eleverna börjar plugga och engagera sig på ett helt annat sätt än tidigare och allt fler utanför klassen rekryteras och vill vara med. Alla är jämlika. Även läraren upplevs gå väldigt upp i det hela och hans sambo måste få honom att vakna till liv med hjälp av Laurie och hennes pojkvän David.

Med detta vill jag belysa att oavsett hur undervisningen ser ut så är alla fortfarande så olika och med det så lär vi oss olika och framförallt så blommar ut på olika sätt utefter de förutsättningar vi har. Struktur verkar fungera bra på mängden som vi även läst i litteraturen denna vecka samt i föreläsningen, det är bra att veta vad som gäller och vad som krävs utav en om dagarna men som lärare har man ett oerhört ansvar för hur undervisningen utformas. Struktur men framförallt att klassen formar en gemenskap tror jag på. Men samtidigt ska vi ju värna om det som är annorlunda, unikt och främja individuella tankar.

Att vara lärare är verkligen inget lätt jobb, men säkerligen mycket givande när det går vägen!

tisdag 10 november 2015

Bo Hejlskov Elvén

Bo Hejlskov Elvén är legitimerad psykolog som arbetar kring rådgivning vid problemskapande beteende. Han pratar mycket om barn med olika diagnoser så som ADHD, autism etc. Hejlskov skapar många tankar kring skolan och hur man som lärare skall kunna hantera barn med olika diagnoser.

Här nedan kommer ett smakprov från en av hans föreläsningar kring problemskapande beteende.



Besök gärna hans hemsida om du är nyfiken på mer.
 http://www.hejlskov.se/

Vad anser du om problemskapande beteende? Har du själv några erfarenheter kring detta? Dela gärna med dig av dina tankar

Föreställningskarta

Vi fick en frågeställning av Inger som löd:

Vilka är dina erfarenheter och lärdomar om hur du i ditt uppdrag som pedagog på bästa sätt kan gynna barns och ungas lärande och utveckling?

Ett flertal ord och begrepp dök upp:


Vi frågade varandra vi tänker kring dem. Flera av begreppen och orden går i varandra och bildar små grupper.


  • Barnasinne - Spontanitet - Learning by doing
    • På elevens nivå
    • Lekfullhet
    • Sprallighet
    • Fantasi
    • Lek för att lära
    • Hitta på nåt kul när lektionen blir tråkig
    • “Planerad” spontanitet
  • Engagemang - Delaktighet
    • Vilja, önskan att eleverna lär och utvecklas
    • Tänka tillbaka på egna händelser som varit engagerande
    • Eleverna skapar sin undervisning genom önskemål
    • Inte för många val
  • Trygghet - Stabilitet - Rättvis men hård
    • Eleverna litar på lärarens kunskap
    • Eleverna tror på sig själv
    • Trygg miljö/stämning i klassrummet
    • Förhållningsregler
    • Skolan ska vara en trygg punkt
    • Läraren är stabil som förebild
    • Skapar grund för trygghet
    • Auktoritär lärare
    • Lärare kan prata med sina kollegor om det känns ostabilt
    • Riktlinjer
    • Lärare som en ordförande med demokrati i klassen
    • Ledande frågor
  • Likavärde - Jämställdhet
    • Att på alla sätt förmedla att alla är lika värda
    • Inte göra skillnad på barnen, behandla lika
    • Demokrati
  • Tillit - Respekt - Förtroende
    • Eleverna ska känna trygghet
    • Ömsesidig tillit, respekt, förtroende
    • Man måste förtjäna tillit, respekt och förtroende
  • Utmaning - Flexibel
    • Som lärare ligga steget före
    • Läsa av klassen
    • Flexibel i undervisningen
    • Se till att alla elever förstår
    • Olika vinklar, strategier, nya tankesätt
  • Tålamod
    • Mycket viktig komponent
    • Större förståelse = mer tålamod
    • För att hantera: yoga, räkna till 10, andas
  • Omtanke - Förståelse - Insikt
    • Att visa att man bryr sig om
    • Vilja till att hjälpa eleven både konkret med kunskap, utveckling och socialt
    • Förståelse för handling, orsak och verkan
  • Förebild
    • Barn gör som man gör, inte som man säger åt de att göra
    • Man är där under stor del av barnens vakna tid
    • Allt man gör påverkar barnen
    • Allt man säger påverkar barnen


Funderingar som kom fram i diskussionen:
Barn klarar inte av att ha tråkigt idag/Barn har aldrig tråkigt?
Har fantasin försvunnit? Försvunnen är den inte, men den serveras ofta mer idag, eller inte fantasin utan lösningar, färdiga koncept.

Vad gör man när en elevs föräldrar skiljer sig? Hur hanterar man det?

Det känns som om vi kan prata mycket kring denna karta, och kommer göra så.