Fixed mindset VS. Growth mindset

Två flickor som utefter deras bemötande, värderande, utvecklar vad Carol Dweck kallar ett "Fixed mindset" samt ett "Growth mindset"




Ett fixed mindset tror att hon har blivit tilldelad en dos av kunskap och undviker svårigheter för rädslan att misslyckas. Ett growth mindset ser svårigheter som en utmaning och ser i stället utvecklingsmöjligheterna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Även i undervisningssyfte är här återkopplingen viktig för barnets fortsatte utveckling. Nottingham (2010) menar att återkoppling skall ske så att eleven ges information om processen som leder till målet. Ett simpelt "icke godkänd" leder inte till något lärande, snarare tvärtom, eleven får ett betyg på sitt presterande som tydligt visar att eleven inte nått hela vägen fram, utan möjlighet att förändra.

Ett system som Carol Dweck stötte på i Chicago, där elever som inte nått hela vägen fram fick betyget "Not yet", ett system som ger eleven  vetskap om att den är på en inlärningskurva som snart leder fram till målet, hon har bara inte nått dig "än" Dweck kallar detta för "The power of yet" och är en tankebana som jag kommer att ta med mig in i mitt framtida yrke som lärare.



Ref:
Carol Dweck professor i psykologi, Stanford University
James Nottingham, Utmanande undervisning i klassrummet

Seriestripp: Dolt lärande med hjälp av populärkultur

Med min seriestripp dolt lärande vill jag visa på att man kan vinna mycket genom att koppla lärandet till sånt som är “inne” just nu, tar man hjälp av populärkultur så har man redan vunnit många av eleverna uppmärksamhet, plötsligt blir allt mer intressant!

Jag vill också koppla strippen till det dolda lärandet, vilket i sin tur kopplas till våran observation om rasten. Många av barnen på rasten ansåg att de inte lärde sig saker på rasterna (tillfrågade via en enkät) Men faktum är att de lär sig saker i många situationer, de är bara inte medvetna om att det sker. Kommer inte på rak arm på i vilken av böckerna i vår kurslitteratur jag läste om att koppla lärandet till populärkultur (kanske specialpedagogisk verksamhet?) men anser att det mycket väl kan kopplas till det vi jobbar med i denna kurs om digitala verktyg.

Jag är egentligen en av dem som räknas till de mer motsträviga vad gäller detta allt mer digitaliserande. Främst spelandet och det ständiga sittandet framför skärmar. Men det är så utvecklingen ser ut och då får man väl göra det bästa av situationen istället. I årets julkalender så kunde vi se att vuxna på 60 talet var oroliga för att barnen bara satt i sina serietidningar och på 70 talet bara lyssnade på rock, idag sitter barnen i sina skärmar...

2007 publicerade Carina Fast en avhandling om just detta, dock menade hon att förskolan eller skolan inte lyckades utnyttja de här kunskaperna, mycket på grund av att många lärare traditionellt förknippar läsande bara med böcker. 

Populärkulturen lär barn läsa och skriva

Hur ser det ut idag? Har vi blivit bättre på att ta tillvara och utnyttja dessa kunskaper?

Harry Potter (spoileralert!)

Jag har (som det går att läsa om i mina tidigare kommentarer och blogginlägg) en stark misstro på hela betygssytemet och att vi ska graderas i hur ”duktiga” vi är. Hela grejen med flergradiga betyg är ju i det längsta en summativ bedömning. Och att skolor världen över dessutom fokuserar på att eleverna ska klara de internationella kunskapstesterna får mig nästan att må illa.

Draco Dormiens Nunquam Titillandus = Kittla aldrig den drake som sover"

Mina associationer går till Harry Potter-böckerna (Japp, jag är nörd) där deras betygsskala är uppdelad på följande sätt;
För godkänt:
Outstanding (Utomordentligt)
Exceeds Expectations (Över förväntan)
Acceptable (Acceptabelt)
För underkänt:
Poor (Dåligt)
Dreadful (Bedrövligt)
Troll (Knäppt - skum översättning här, men ni förstår undermeningen)

Bara tanken på att det skulle finnas tre underkända nivåer gör mig mörkrädd. I böckerna (och filmerna) kan man tydligt se hur hårt eleverna kämpar för att nå upp till önskvärd nivå för att få fortsätta läsa ämnet i nästa årskurs. Jag upplever inte att de studerar för att lära sig, endast för att klara proven, vilket förstås gör att hela tanken med lärandet försvinner.

Pedagogiken på Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry är strikt traditionell med en tydlig hierarki och eftersom historien utspelar dig i Storbritannien nias det åt alla håll och kanter. Att de delas in i olika elevhem beroende på deras egenskaper är ett tydligt tecken på differentiering.
På Hogwarts används behaviorismen i stor utsträckning då lärarna ger och tar poäng ifrån de fyra elevhemmen för att uppmuntra eller bestraffa enskilda elever - resultatet blir således kollektivt. Denna behaviorism ökar ytterligare i femte boken när The Ministry of Magic (Trolldomsministeriet) placerar Dolores Umbridge som lärare och High Inquisitor (dvs. inspektör) på skolan för att utöka sin makt i undervisningen.

Jag kan inte låta bli att se en tydlig koppling till dagens skola, runt om i världen.

Kan J.K. Rowling ha haft en tanke med detta när hon skrev böckerna?
Vad tror du?

---
Återigen vill jag bara uppmärksamma dokumentärfilmen Alphabet. En film som jag anser att alla borde se, oavsett ståndpunkt i frågan.

Delaktighet i olika pedagogiska sammanhang

Vi har valt att arbeta med en klassblogg med tema värdegrund. 

Syftet är att eleven ska inhämta och utveckla kunskap och förståelse för begreppet, med extra fokus på delaktighet. Eleven ska genom användning av modern teknik kunna förmedla, söka kunskap och kommunicera med andra, som det står i läroplanen.

På bloggen finns många olika kreativa sätt att redovisa vad man har gått igenom på lektionerna, vad man lärt sig och man kan använda digitala verktyg som delmoment i undervisningen. Vi tror att det gör bloggen både roligare att uppdatera för eleverna och mer intressant för läsarna. Moment som ska genomföras är: upplägg, skapande, formulering samt publicering. Momenten sker enskilt, i mindre och större grupper, med eller utan hjälp av läraren. Se gärna vår lektionsplanering här.

Vi arbetar med ett "dagens ord" på en kortare lektion på 10-15 minuter varje dag. I slutet av varje lektion får några elever i uppdrag att visualisera "dagens ord" och presentera detta på klassbloggen.

Målet är att eleven ska utveckla förståelse för vårt samhälles gemensamma normer och värden. Målet är även att eleverna ska presentera sitt lärande för familj och vänner. Eleven lär sig även att reflektera över sina kunskaper genom upprepning.

Resultatet att eleven tagit till sig kunskaperna och nått det önskade målet går att se genom formativ bedömning på olika sätt, som självbedömning, kamratåterkoppling och enskilda samtal med läraren, där hen ger respons på vad som var bra och vad eleven kan tänka på i framtiden.

Projektet resulterar i att eleven utvecklar sin digitala förmåga och inhämtar kunskaper om värdegrunden.

En förhoppning vi har är att en sådan här klassblogg kan fortsätta som ett långtgående projekt.

Anser ni att detta kan vara ett kunskapsutvecklande projekt?

Vad tycker ni att vi kunnat utveckla eller göra bättre?

Ps. Gå gärna in och svara på vår enkät om digitala verktyg. Ds.

Formativ bedömning

Jag måste säga att jag fastnade verkligen för den formativa bedömningen. Det är något i alla fall jag inte direkt har tänkt på innan att när man får beröm eller berömmer någon annan att det skiljer sig så mycket på hur man berömmer och vid rätt beröm verkligen tar till sig och fortsätter hålla intresset.

Jag minns själv när jag var mindre och min mor och far gav mig beröm så fick jag oftast bara ett "oj nämen vad duktig där!", "grattis till att du klarade provet!" eller "Vilken fin teckning du har gjort!". 

Visst blev jag glad över att de var stolta över att jag klarade saker och ting, men gångerna när man hade svårt för vissa saker i skolan eller på fritidsaktiviteterna så blev det inte mer än "du pluggade kanske inte tillräckligt hårt, du får kämpa mer för det nästa tillfälle" eller "tränar du tillräckligt till nästa gång kanske det går bättre då". Istället för att ge mig någon feedback för att motivera mig vidare så intresset skulle ha hållit sig uppe. Men visst jag förstår att det är svårt att veta hur man ska ge beröm på rätt sätt om man inte själv har fått den här informationen och läst om det. 

Jag tyckte det var riktigt intressant att dels lyssna på måndagens telebild om detta och att läsa om det i boken "utmanande undervisning i klassrummet" av James Nottinghill, 2013.

I boken skriver James några faktorer om beröm. Han skriver dels att beröm ska vara trovärdigt, specifikt, det bör utveckla ett dynamiskt tankesätt, fokusera på handlingarna istället för på förmågan och även att man ska ge beröm för personliga framsteg.
Här kommer två exempel ifrån boken, först på hur man ska ge formativ bedömning och därefter hur man inte ska ge beröm. (Utmanande i klassrummet, s.122-123)
"Vilka fantastiska framsteg du gjort, Sam. Förra gången jag lyssnade läste du lite långsamt men nu läser du i ett bra tempo."
"Bra gjort, Sam. Du är nästan lika bra som muhammad nu. Fortsätt på det viset."
En brutal skillnad på de olika sätten att ge beröm och jag tycker att man tydligt märker och ser vilket som skulle få en att fortsätta blicka framåt och hålla intresset uppe! En tankeställare både till privatlivet och i vårt framtida läraryrke!

Vad tycker ni om formativ bedömning? Har ni tänkt på hur ni ger beröm tidigare?

Malala

Jag låter Malala ge oss en liten påminnelse 

om varför vi har valt det absolut viktigaste yrket idag

Är digitala verktyg bra?

Jag har haft en del tankar kring detta med digitala verktyg. Själv är jag lite motståndare när det kommer till Ipad, mobiler och datorer i skolan. Det är bra i en viss utsträckning dock är det så att enligt ett diskussionsunderlag på Skolverkets hemsida så ska eleverna använda sig till en viss del utav digitala verktyg för att kunna anpassa sig i samhället. Som vi vet så är det skolans uppdrag.

Estetik, kultur och skapande i undervisningen - digitala verktyg, lärande och kommunikation

Som jag nämnde tidigare är jag lite emot tekniken i skolan för att funderingarna går mot hur pass eleverna påverkas utav tekniken idag. Jag kommer ihåg själv när jag gick i skolan och jag litade mer på miniräknaren än mitt egna huvud. Har någon även tänkt på hur lätt det är att hitta information med bara några tryck på mobilen? Förr fick, i alla fall jag, gå till biblioteket för att få svar på en fråga som eventuellt ingen vuxen kunde svara på eller så ville de att jag skulle söka informationen själv. Det fanns en dator i ungefär vartannat klassrum och oftast använde då andra barn de datorerna. Detta var i mina tidiga skolår för under de senare var det mer vanligt med datorer. På något sätt kom man ihåg bättre för att man fått gå igenom en sådan process och lagt manken till för att få fram ett svar.
Dock så såg jag en skillnad när jag blev vikarie inom barnomsorgen. De barnen med speciella behov (ADHD, autism etc) hade mycket nytta av de digitala verktygen. Barn med exempel autism har inte den koncentration för att sitta på en lektion längre än kanske 10-15 minuter. Men en elev jag hade med autism kunde sitta i över en timme(!). Detta var för att hen var motiverad och fick en bra formativ bedömning när hen gjorde något bra. Personligen har jag aldrig sett ett barn med autism skriva så fint och nästan felfritt. Matte verkade inte heller vara några större bekymmer efter att få ha suttit och spelat spel.

Jag måste säga att jag har både bra och dåliga erfarenheter utav digitala verktyg i undervisningen. Vad är din erfarenhet? Vad tycker du om digitala verktyg i undervisningen? Motiverar och stimulerar det barnen eller är det bara ett störningsobjekt? Tyck gärna till!  

Lego i utbildningssyfte

Lego har de flesta svenska barn kommit i kontakt med någon gång under sin uppväxt. Många utav barnen slukar denna geniala Danska uppfinning medans andra låter det passera. Jag sprang på en artikel om en lärare, Alycia Zimmerman, från New York som använde lego i sin matematik undervisning för en lågstadieklass. Vilken bra idé kände jag med en gång! Barnen får känna, titta och kan då förstå bråk på ett helt annat sätt. Det här kanske är en metod som speciellt passar för barn med behov av lite extra stöd i skolan?  Har ni stött på lego i utbildningssyfte någon gång?

Sjuåring mordhotad o inlåst på skola

Det var strax innan lunch i fredags den dramatiska händelsen utspelade sig. Då mordhotades en sju år gammal pojke på en skola i Eslöv av flera andra pojkar, ingen över 12 år, skriver Skånskan. Enligt tidningen ska de fem pojkarna ha tagit med honom in på en toalett i skolan och hotat att döda honom. De har också använt en sax för att skrämma honom. Pojken ska också ha tvingats att kyssa en annan pojkes fötter medan en av pojkarna stod utanför toaletten och höll vakt. Det hela avbröts när en lärare kom. Alla inblandade är mycket unga: sju, tio och tolv år gamla. Läs artikeln här

Hur hanterar man en såhär situation?
Var kommer detta beteende ifrån, de är ju bara barn? 

:(         :(        :(         :(        :(         :(        :(         :(        :(          :(        :(         :(        :(         

Regler är till för att brytas

Grupp 14 har under veckan tragglat sig igenom en hel del frågetecken om vad vi egentligen ska skriva i vårt PM.

Vad ska vara med? Vad får vara med? Vad bör inte vara med? Vad ska inledningen innehålla och vad ska jag inte ha med i den?

Vi har stött på många olika direktiv angående vad lärarna egentligen vill att vi ska ha med i vårt PM och många har blivit besvikna och känt att man gjort fel.

Vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?

Det får mig att tänka tillbaka på observationen vi gjorde på skolgården. Vilka regler är rätt för just den där leken? Vem bestämmer vilka miljontals olika regler vi ska använda oss av just i dag när vi leker just den här leken? Utifrån samtal med mina kära vänner i olika delar av Sverige i grupp 14 så har jag insett att alla nästan har lekt samma lekar under skoltiden fast med olika namn och regler. Så vem bestämmer vilka regler som bör följas?

Vi kom in på en het diskussion angående ”mobil-förbud” i skolan. 

- Förbud låter tråkigt och hårt tycker jag.

Då tänkte vi, men om vi har regler angående mobilanvändning i skolan? 

– regler och förbud känns på något sätt som samma sak tycker jag. 

Att bryta mot en regel är väl samma sak som att bryta mot ett förbud? Så tänkte i alla fall jag i mellanstadiet.

Jag personligen tycker att det i grunden handlar om att lära barnen i tidig ålder vad som är rätt och vad som är fel, alltså värdegrunderna. Att ha ett mobilförbud kommer inte hindra barnen att använda mobiler i skolan, det handlar om att lära dem ifrån början vad mobiler får och INTE får användas till. Många anser att man inte ska trycka på dessa punkter i för tidig ålder men vi lever i ett annat samhälle just nu. Ondskan visar sig allt mer oftare och i allt mer tidig ålder och tekniken expanderar otroligt, så kan vi stå kvar på samma punkt eller måste vi lära våra barn mycket tidigare vad mobiler, datorer, kameror och surfplattor är till för?

Vad tycker ni andra? Är jag helt ute och cyklar?

/ Elin

Digitala verktyg i undervisningen

Förutsättningarna för lärandet kan förändras vid användning av digitala verktyg i klassrummet, det har vi i grupp 14 diskuterat. Dock beror det mer på läraren och hens kunskaper för hur mycket och på vilka sätt som lärandet förändras. Barnen kan t.ex. vid tidigare åldrar lära sig stava på dator/lärplatta eftersom de inte behöver finmotoriken i handen för att forma bokstäverna.
Klassbloggen kan få elever i förskoleklassen och uppåt möjligheten att uttrycka sig om vad och hur de lär sig vilket är lärande i sig (Åkerlund, 2011). Som det står i läroplanen ska eleven efter genomgången grundskola kunna ”använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande” (”Lgr 11”, 2011). Därför bör eleverna komma i kontakt med de digitala verktygen tidigt.

När det gäller den formativa bedömningen så beror möjligheten till förändring med digitala hjälpmedel i första hand på läraren. Samtidigt kan man med spel, appar och program som är uppbyggda på just formativ respons utveckla lärandet hos eleverna samtidigt som de förhoppningsvis tycker att det är roligt. När det gäller digitala spel på dator, tv och lärplattor och andra kommunikativa resurser som erbjuds så handlar det mycket om uppbyggnaden av spelet/appen/plattformen för om det kan ske lärande eller inte. Just den formativa bedömningen är något vi pratat mycket kring. Det handlar i alla lärande situationer att eleven får beröm för sina ansträngningar för att hen ska lyckas bättre nästa gång och utvecklas hela tiden (Nottingham, 2013).

Ju fler källor till skapande som finns, desto bättre. Med datorer, kameror och ljudutrustning kan de estetiska uttrycken växa. Endast fantasin sätter gränsen för vad som går att göra. Samtidigt bör inte fingerfärg, lera och instrument m.m glömmas bort. När det gäller estetiska uttryck på klassbloggarna, kan vi mestadels se foton, ibland filmer och i få fall även ljudklipp.

När det gäller om mobiler ska förbjudas i skolan eller inte har vi många olika åsikter om detta - ett problem som finns världen över.

Vad tycker du?

• Hur mycket digitala hjälpmedel/redskap ska vi ha i dagens skola?
• Kommer du starta en klassblogg i din klass när du börjar som lärare om tre och ett halvt år?
• Är det okej att låsa in mobilerna under skoltid?

Källor:
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011, reviderad 2015). Skolverket.
Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet - Återkoppling, Ansträngning, Utmaning, Reflektion, Självkänsla (1:3 uppl.). Stockholm: Natur & kultur.
Åkerlund, D. (2011). Klassen i dialog med omvärlden - pedagogiska vinster när skolan syns på nätet.

Upplägg på föreläsningarna?!

Nu efter ett antal föreläsningar har vi i vår grupp funderat på om de flesta av dessa föreläsningar under denna kurs hade gjort sig bättre inspelade. Vi tror att det antagligen bidragit till bättre struktur på föreläsningarna och man hade kunnat gå tillbaka om man missade något.
VI som vid några tillfällen sett föreläsningarna hemifrån får inte svar på våra frågor som vi skriver, inte ens de vi skickar till Dan på Skype vilket är tråkigt. Kanske man kunde haft ett tillfälle för bara frågor?

Många i vår grupp upplever föreläsningarna som röriga och sega, frustrerande att inte få respons på frågor m.m.

Vad tycker ni andra?

Det är klart vi ska ha datorer i skolan och ja det hjälper inte att bara ställa in datorerna i klassrummet om ingen vet hur vi ska använda dem. Klart vi ska lära oss men denna kurs känns mer som en datorkurs och att det didaktiska innehållet kommer lite i skymundan. Jag förstår att det ska kombineras men det är rörigt. Hur datorerna ska in i klassrummet, hur vi ska lära oss skriva akademiskt och arbeta med referensprogram samt att vi ska få in läroteorier och hur barn lär sig.
För mig som är helt ny och grön på denna utbildning, universitetet och aldrig jobbat i skolan blir detta övermäktigt.

En sista fråga, många har senaste veckan skrivit gemensamma blogginlägg, har vi missat något?
Ska dessa inte vara individuella?

Lärandet är inte begränsat till klassrummet

I sökandet efter klassbloggar så upptäckte gruppen att det i stora drag finns två typer av klassbloggar. Å ena sidan har vi bloggen där lärarna är den huvudsakliga skribenten. Dessa bloggar är ofta informativa och uppdateras kontinuerligt. Du finner veckobrev, ämnes information, möjlighet att sjukanmäla ditt barn och annan matnyttig information till vårdnadshavarna. Ungefär som en skolsida, som de flesta kommuner har. Nedan är exempel på en sådan blogg.

http://s.coop/elevblogg

Å andra sidan har vi bloggar där eleverna är mer aktiva i bloggandet. Dessa är väldigt kreativa och med blandade upplägg. Här kan vi se filmer och frågor som barnen själva lägger upp och tar reda på svaren. Det redovisas vad barnen lär sig och små skrivna berättelser. Några av dessa bloggar behandlar frågor som rör närvaro på internet, vad händer med det som publiceras på internet, vem kan skriva på internet, vilket skydd har man osv. Ett överraskande initiativ från skolan tycker jag. Precis som man kan läsa i ”klassen i dialog med omvärlden” (D. Åkerlund 2013) så fyller bloggandet ett tomrum av lärande som kan tilltala elever som annars inte kan ta till sig kunskap i klassrummet i samma utsträckning om andra barn.

Kan tipsa om att kolla in Dilemmafilmer som berör viktiga frågor gällande Internet, appar bl.a. Det redovisas vad barnen lär sig och små berättelser skrivna av barnen. (fragvisa)

http://fragvisa.se/

http://tvaangul.se/

http://bloggen.ale.se/mariastranne/

johannesskola.stockholm

blogg.nacka.se

http://bjorken07.se/

En liten diskussion som kom upp var att några bloggar innehöll ganska mycket bilder. Ja bilder talar ofta mer än ord men är det verkligen rätt att lägga ut bilder på barn i en helt okontrollerad form på internet? Vad anser ni om detta, lägger ni ut bilder på era egna barn eller syskonbarn t.ex.? 

Bild:Free download

Vuxenskönt på 70-talet!

Här är ett klipp som skapat en hel del debatt i dagarna!

Vuxenskönt på 70-talet!

Vad tycker ni, hur informativ ska julkalendern vara?

Tummen upp?

eller

Tummen ner?

Tankar och känslor kring observationen

Så var observationen genomförd och skillnaden var egentligen inte jättestor från då jag själv gick i skolan. Fotboll eller annat bollspel med basket eller tennisboll, någon typ av hopp aktivitet med rep och lekplats aktiviteter. T.o.m. klassiska lekar som under hökens vingar existerar tydligen fortfarande. Förutom att man färdades över 20 år tillbaka i tiden bara av att höra hur skolklockan ringde ut så väckte denna händelse en hel del andra känslor i mig.

Skolpersonal var informerad men under rasten hände en sak som fick mig känna mig så illa till mods. Redan i början av min första observation såg jag att en tjej iakttog mig, då jag stod strax utanför grinden och låtsades vänta på någon, kanske stack jag kanske ut lite med ett litet block och en penna i handen. Jag traska sedan ett varv runt skolgården för att komma tillbaka till framsidan precis innan det ringde ringde in. Jag lyfte min mobil för att snabbt ta en bild eller filmsnutt på en lek som några barn höll på med, som en minnesbild för att lättare kunna beskriva den när jag kom hem. Tjejen som iakttagit mig reagera direkt och tittar på mig samtidigt som hon utbrister: 

-Alltså vad gör du? Fy fan!

Hon tittar på mig igen, ropar igen och springer till en manlig lärare, berättar och pekar ut mig. Trots att jag vet att jag har rätt att vara där och har fått tillstånd så infinner sig en mycket märklig känsla av rädsla, obehag och oro i mig. Mannen tittar på mig och jag undrar om han är informerad att jag ska genomföra en observation idag. Jag står kvar ett tag, i.f.a. han skulle vilja komma fram och prata med mig, funderar om jag borde springa in på skolgården och visa honom och flickan lappen om observationen men så ringer klockan in. Alla försvinner in och skolgården är öde och tyst igen. Kvar står jag med en stor klump i magen samtidigt som jag är så grymt imponerad av denna lilla tjej på 8-10 år som reagera, stod upp för sig själv och alla andra, informerade en vuxen då hon ansåg att något verkade skumt. Hon är min hjälte idag!

Ingripa eller inte?

Bör vara en självklarhet att som vuxen och lärare gå emellan men vågar man?

Allt oftare ser man notiser som denna. Har lärarna blivit mer våldsamma? Har eleverna börjat anmäla och hävda sin rätt allt mer? När ändrades klimatet? På min tid var det självklart att en lärare hade rätt att ingripa, inget man ifrågasatte. Det är lärarna, de vuxna som ska ansvara för ordning och säkerhet på rasterna. Vad händer om de istället börjar vända huvudet bort pga konsekvenser som det kan resultera i? 

Bör vi vara oroliga?


Vad blir ditt svar?

Klicka på länken för att ge ditt svar i enkäten.

Tack för ditt svar!

Hur lär man sig bäst?

Hur lär man sig bäst egentligen?
Det finns många teorier som talar för hur man lär sig nya saker på bästa sätt. Men vilket tror ni är det som kommer komma mest till nytta i vårt framtida yrke som lärare?

I vår grupp kom vi ganska snabbt fram till att det perspektiv som talar till oss är pragmatismen av John Dewey. Man lär sig genom "learning by doing". alltså enligt Dewey är teori och praktik sammankopplade. Enligt honom lär man sig på bästa sätt genom att praktiskt utföra de teoretiska delarna. Så som i skolan, för att vi ska förstå kunskapen måste vi kommunicera med varandra, utbyta tankar kring detta och praktisera det.
   Då man involverar eleverna i arbeten och aktiviteter som framtvingar dem att kommunicera och lösa problem som de stöter på, utvecklas dem och lär sig mer.

Jag tror att om vi alla tänker efter på hur vi har lärt oss nya saker, så kommer ni säkert på att ni har lärt er mycket genom att kommunicera med andra som redan vet och kan hjälpa er, löser problemet tillsammans eller har sett något som du vill lära dig och sedan gör utifrån det du sett. För mig exempelvis när jag började köra cross/enduro, likaså när jag började gymma så har jag blivit tillsagd, fått tips och blivit visad hur jag ska exempelvis göra när jag ska lära mig muscle ups. Vilket när man har rätt teknik och vet vad man ska träna på, blir så mycket lättare.

Här nedan kommer en liten kort film som visar på just "learning by doing", dock valde jag ingen skolsituation, för jag kom att tänka på den här när jag funderade över något exempelmaterial och tycker att den här visar väldigt bra på just det här perspektivet.

Dokumentär - Alphabet

“Om vi skapar rätt förutsättningar i skolan och värdesätter alla så kommer de att växa.”

Sir Ken Robinson.

Detta är en dokumentär från 2013 som behandlar ämnet om att skolan, världen över, är för hårt resultatstyrd idag. att skolan förbereder barnen för konkurrens i första hand. Vi möter flera intressanta människor med olika åsikter om vad skolan är och gör med våra barn.

Några av de är:

Sir Ken Robinson, en brittisk författare som håller föredrag inom utbildningsfrågor. Han menar att det är essentiellt att tillvara ta kreativiteten i utbildningen av barn och unga.

Gerald Hüther är en tysk biolog inom experimentell hjärnforskning, som är intresserad av vad vi kallar intelligens. Han menar att alla barn är begåvade människor och alla har möjlighet att utvecklas till ett geni, om vi bara ger de chansen och verktygen på vägen.

Michéle, föredetta lärare, och Arno Stern, forskare och konstnär, valde att inte sätta sin son i skolan, då de ansåg att skolan var allt för resultatinriktad och dödade barnets kreativitet. De har heller inte utbildat honom själva. De har valt vägen att låta sonen utforska omvärlden på egen hand, och när han visat intresse för något särskilt har de gett honom redskapen för att lära sig mer. Arno driver sedan 1948 en öppen workshop för människor i alla åldrar där han ger de möjlighet att utveckla sin krestivitet.

Detta är en film som jag anser att alla som läser till lärare bör se, oavsett åsikt i ämnet, samt alla som är eller vill bli föräldrar. För den ger oss kanske en ny infallsblick i vad skolan är på väg att bli. Filmen menar att vi inte längre låter barnen utveckla sin fantasi och kreativitet idag. Jag säger inte att det är så i hela världen. Men om mönstren finns att det är dit vi är på väg, så är det nu vårt jobb att vända på den trenden.

Filmen finns på Netflix för den som vill se, den är knappt två timmar lång och varje minut är väl värd tiden.

Vad tycker du?

Är skolan på väg åt “fel” håll?

Vad är skolans uppdrag?

Vad kan vi göra?

Vad är lärande? Vad är kunskap?

Lärande och kunskap är två ord med många olika betydelser.

Inom det kognitiva perspektivet så är lärande exempel att det är en mognadsprocess och att kunskapen lagras och används när den behövs men i det socialkulturella perspektivet så är lärande att man bygger sin kunskap. Piaget som forskat inom det kognitiva perspektivet fick mycket kritik då han ansåg att barn endast kan lära sig en viss mängd kunskap. Detta höll inte Vygotskij (socialkulturella perspektivet) med om då han ansåg att barn kunde lära sig oändligt men även att det är ett livslångt lärande. Vygotskij tryckte även på att det sociala var viktigast för att lära sig men även sitt egna mentala psyke var viktigt. Kunskapen såg de även olika. Piaget ansåg att kunskapen skulle vara meningsfull medan Vygotskij ansåg att som tidigare sagt kunskap är en ständig utveckling. Efter att dessa två olika teoretiker har forskat fram detta fick de väldigt olika svar.

Men kan man då även få ut vilket perspektiv som är “bäst”? I vår grupp tyckte vi att det socialkulturella perspektivet var mest användbart då man alltid kommunicerar med barnen på något sätt samt att de även lära varandra. Men troligen är det så att alla perspektiv måste blandas då alla barn är olika och ger respons på olika saker.

Här kommer även en länk som går till UR om ett program som heter “Om lärandets idéhistoria”. Det är en serie i sju delar på cirka 30 minuter som beskriver i allmänhet om skolan.

Avsnitt 1: "Vad är kunskap?"

Avsnitt 2: “Vad är bildning?”

Avsnitt 3: “Vad är etik?”

Avsnitt 4: “Vad är skolans roll i samhället?”

Avsnitt 5: “Vad är betyg?”

Avsnitt 6: “Zygmunt Bauman om kunskap, bildning och ansvar”

Avsnitt 7: “Dylan William om lärandets vitala verkyg”

Men vad är lärande och kunskap för dig? Dela gärna med dig av tankar och åsikter.

Hur man ger barn beröm

Jag har tidigare haft mycket tankar och diskussioner om hur man ska uppmuntra, motivera och berömma t.ex. mina syskonbarn. Många gånger får barn de när de är små höra:

-Ååh vad du e söt. 
-Nämen oj så duktig du var!  

Detta syftar till antingen utseendet/sättet att vara som man får beröm för eller prestationen man gör.

Vet själv då man var liten och hela tiden fick höra hur duktig man var att man ville bibehålla den känslan. Man ville leva upp till det och man satte mer och mer krav på sig. Misslyckades man med något kände man sig värdelös.  Inte för att föräldrarna sa att det var så  men det var något man skapat själv med sitt eget prestationskrav på att hela tiden vilja vara duktig. I tonåren blev jag så trött på att vara en duktig flicka då det stod mig upp i halsen!

Jag tänker att man istället ska kunna hitta andra sätt att uppmuntra på, hur tänker ni kring detta?
Kanske kan det också vara viktigt att påvisa även när det blir fel men att samtidigt belysa att barnet ska försöka igen? Anstängningen/resan till att nå målet bör berömmas. Inte bara målet i sig.

Idag är självkänsla ett begrepp som det pratas mycket om, något jag inte kan komma ihåg att man hade direkt på tapeten förr, självförtroende var det nog mer tal om då.  Men självkänslan är viktig för vi människor kommer misslyckas många gånger i livet och då är det viktigt att känna att det är ok, trots mitt misslyckande är jag bra. Att skilja på sak/prestation och person d.v.s

Hur ger ni barn beröm?

Jean Piagets utvecklingsteori

Piaget hade, som vi alla läst nu, teorier om att barns mognadsgrad avgjorde vilken kunskap de kunde ta till sig. Ett av stadierna kallade han för Preoperationella stadiet som han ansåg inföll då barnet var 2 till 6 år. Detta stadium menade Piaget att barnet inte klarade av att bibehålla sin uppfattning om verkligheten om yttre omständigheter förändrades. Filmen nedan innehåller några exempel som förklarar hur Piagets forskning kunde komma fram till detta.

//Jeanette Eriksson

Faktorer som påverkar barn med svenska som andraspråk

Enligt en studie av Susanne Duek, doktorand i pedagogiskt arbete och adjunkt i Svenska som andraspråk så har hon forskat i om artefakter i barns litteracitet påverkas.

Hon vill se skillnaden mellan barn i vår del av världen, alltså den västerländska världen och immigrerade barn som kommer hit och hur familjen och hemmet påverkar litteraciteten. 

Som bekant så har barn redan från födseln många böcker och leksaker. Och vid skolstarten är de ofta fullt utrustade med saker och tillbehör som hjälper till i skolvardagen. Barnen är alltså ständigt omringade av bokstäver och siffror även om det är omedvetet. Detsamma gäller ju teknik så som TV, dator osv som påverkar barnen och deras språk.

Studien har gått ut på att hon har följt tre flickor som är kommit till Sverige i lite senare ålder, mellan 4-9 år. Och studerat deras sätt i skolan, deras sätt i hemmet och sedan hur deras hem ser ut och om det påverkar deras litteracitet. 

Hos de tre flickorna så fanns det inte 500 olika leksaker, knappt inga böcker alls eller några artefakter som kunde hjälpa till och som är stimulerande för barn i deras lärande i svenska språket. Det fanns väldigt på saker som stimulerade barnens lärande men man får samtidigt ha i åtanke att människor på flykt sällan har tid eller plats för att ta med sig saker som dessa. 

Påverkar det barn med svenska som andra språk att deras föräldrar har en väldigt kort skolbakgrund eller ingen utbildning alls, vad tror ni andra?

Påverkar artefakter barnen?

(Susanne Duek: Artefakter i barns litteracitetspraktiker)

/Elin

Ratio = Förnuft

Hur förstår en människa? Hur bildar en människa begrepp? Hur löser en människa problem? Hur minns en människa? Hur tar en människa in sin omgivning på ett meningsfullt sätt?

Filosofiskt sätt så är rationalismen en sorts motsats till bahaviorismen
Enligt rationalismen reagerar inte människan mekaniskt på omvärldens stimuli, hon kan tänka och föreställa sig världen och lära genom andras erfarenheter och misstag. Människan har ett förnuft. Därför anses inom rationalismen att människan är en såpass annorlunda varelse jämfört med alla de djur som används i experiment inom behaviorismen. Hur ska man kunna dra några slutsatser av testerna om avståndet är så stort mellan människa och djur?

IQ (Intelligens kvot)
Enligt intelligenspsykologin (som är en rationalistisk tradition) mäter man förnuftet (eller intelligensen) i olika typer av förmågor. Det finns olika teorier om vilka dessa förmågor är och Howard Gardner har en teori om 9 multipla intelligenser: Lingvistisk/Språklig; Musikalisk; Visuell/Spatial; Kroppslig/Kinestetisk; Social; Självkännedom; Logisk/Matematisk; Naturintelligens; Existentiell.

Hur lär man sig enligt detta perspektiv?
Det finns en idé som behandlar den intellektuella förutsättningen (apitude) hos en person, så att man ska anpassa undervisningen (treatment) och på så sätt agera (interaction) med hänsyn till de individuella styrkorna och svagheterna utifrån de olika typerna av förmågor. Detta resulterar enligt forskningen till en helt individanpassad undervisning som har svår genomslagskraft i den vanliga skolan, då den skulle kräva stora resurser och komplicerade situationer i klassundervisning.

EQ (Emotionell kvot)
Det finns teorier om att vi har ytterligare en typ av intelligens - den emotionella intelligensen. Den är närbesläktad med den sociala, och mäter en persons förmåga att hantera egna och andras känslor, ha relationer, lösa konflikter, motivera sig själv och vara empatisk.

Hur tänker du? Är rationalismen något vi kan använda i vår framtida undervisning?

Huvudsaklig källa:

Säljö, Roger; Den lärande människan - teoretiska traditioner, Lärande Skola Bildning (2014) Natur & Kultur, Stockholm