Fixed mindset VS. Growth mindset

Två flickor som utefter deras bemötande, värderande, utvecklar vad Carol Dweck kallar ett "Fixed mindset" samt ett "Growth mindset"




Ett fixed mindset tror att hon har blivit tilldelad en dos av kunskap och undviker svårigheter för rädslan att misslyckas. Ett growth mindset ser svårigheter som en utmaning och ser i stället utvecklingsmöjligheterna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Även i undervisningssyfte är här återkopplingen viktig för barnets fortsatte utveckling. Nottingham (2010) menar att återkoppling skall ske så att eleven ges information om processen som leder till målet. Ett simpelt "icke godkänd" leder inte till något lärande, snarare tvärtom, eleven får ett betyg på sitt presterande som tydligt visar att eleven inte nått hela vägen fram, utan möjlighet att förändra.

Ett system som Carol Dweck stötte på i Chicago, där elever som inte nått hela vägen fram fick betyget "Not yet", ett system som ger eleven  vetskap om att den är på en inlärningskurva som snart leder fram till målet, hon har bara inte nått dig "än" Dweck kallar detta för "The power of yet" och är en tankebana som jag kommer att ta med mig in i mitt framtida yrke som lärare.



Ref:
Carol Dweck professor i psykologi, Stanford University
James Nottingham, Utmanande undervisning i klassrummet

Seriestripp: Dolt lärande med hjälp av populärkultur

Med min seriestripp dolt lärande vill jag visa på att man kan vinna mycket genom att koppla lärandet till sånt som är “inne” just nu, tar man hjälp av populärkultur så har man redan vunnit många av eleverna uppmärksamhet, plötsligt blir allt mer intressant!

Jag vill också koppla strippen till det dolda lärandet, vilket i sin tur kopplas till våran observation om rasten. Många av barnen på rasten ansåg att de inte lärde sig saker på rasterna (tillfrågade via en enkät) Men faktum är att de lär sig saker i många situationer, de är bara inte medvetna om att det sker. Kommer inte på rak arm på i vilken av böckerna i vår kurslitteratur jag läste om att koppla lärandet till populärkultur (kanske specialpedagogisk verksamhet?) men anser att det mycket väl kan kopplas till det vi jobbar med i denna kurs om digitala verktyg.

Jag är egentligen en av dem som räknas till de mer motsträviga vad gäller detta allt mer digitaliserande. Främst spelandet och det ständiga sittandet framför skärmar. Men det är så utvecklingen ser ut och då får man väl göra det bästa av situationen istället. I årets julkalender så kunde vi se att vuxna på 60 talet var oroliga för att barnen bara satt i sina serietidningar och på 70 talet bara lyssnade på rock, idag sitter barnen i sina skärmar...

2007 publicerade Carina Fast en avhandling om just detta, dock menade hon att förskolan eller skolan inte lyckades utnyttja de här kunskaperna, mycket på grund av att många lärare traditionellt förknippar läsande bara med böcker. 

Populärkulturen lär barn läsa och skriva

Hur ser det ut idag? Har vi blivit bättre på att ta tillvara och utnyttja dessa kunskaper?

Harry Potter (spoileralert!)

Jag har (som det går att läsa om i mina tidigare kommentarer och blogginlägg) en stark misstro på hela betygssytemet och att vi ska graderas i hur ”duktiga” vi är. Hela grejen med flergradiga betyg är ju i det längsta en summativ bedömning. Och att skolor världen över dessutom fokuserar på att eleverna ska klara de internationella kunskapstesterna får mig nästan att må illa.

Draco Dormiens Nunquam Titillandus = Kittla aldrig den drake som sover"

Mina associationer går till Harry Potter-böckerna (Japp, jag är nörd) där deras betygsskala är uppdelad på följande sätt;
För godkänt:
Outstanding (Utomordentligt)
Exceeds Expectations (Över förväntan)
Acceptable (Acceptabelt)
För underkänt:
Poor (Dåligt)
Dreadful (Bedrövligt)
Troll (Knäppt - skum översättning här, men ni förstår undermeningen)

Bara tanken på att det skulle finnas tre underkända nivåer gör mig mörkrädd. I böckerna (och filmerna) kan man tydligt se hur hårt eleverna kämpar för att nå upp till önskvärd nivå för att få fortsätta läsa ämnet i nästa årskurs. Jag upplever inte att de studerar för att lära sig, endast för att klara proven, vilket förstås gör att hela tanken med lärandet försvinner.

Pedagogiken på Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry är strikt traditionell med en tydlig hierarki och eftersom historien utspelar dig i Storbritannien nias det åt alla håll och kanter. Att de delas in i olika elevhem beroende på deras egenskaper är ett tydligt tecken på differentiering.
På Hogwarts används behaviorismen i stor utsträckning då lärarna ger och tar poäng ifrån de fyra elevhemmen för att uppmuntra eller bestraffa enskilda elever - resultatet blir således kollektivt. Denna behaviorism ökar ytterligare i femte boken när The Ministry of Magic (Trolldomsministeriet) placerar Dolores Umbridge som lärare och High Inquisitor (dvs. inspektör) på skolan för att utöka sin makt i undervisningen.

Jag kan inte låta bli att se en tydlig koppling till dagens skola, runt om i världen.

Kan J.K. Rowling ha haft en tanke med detta när hon skrev böckerna?
Vad tror du?

---
Återigen vill jag bara uppmärksamma dokumentärfilmen Alphabet. En film som jag anser att alla borde se, oavsett ståndpunkt i frågan.

Delaktighet i olika pedagogiska sammanhang

Vi har valt att arbeta med en klassblogg med tema värdegrund. 

Syftet är att eleven ska inhämta och utveckla kunskap och förståelse för begreppet, med extra fokus på delaktighet. Eleven ska genom användning av modern teknik kunna förmedla, söka kunskap och kommunicera med andra, som det står i läroplanen.

På bloggen finns många olika kreativa sätt att redovisa vad man har gått igenom på lektionerna, vad man lärt sig och man kan använda digitala verktyg som delmoment i undervisningen. Vi tror att det gör bloggen både roligare att uppdatera för eleverna och mer intressant för läsarna. Moment som ska genomföras är: upplägg, skapande, formulering samt publicering. Momenten sker enskilt, i mindre och större grupper, med eller utan hjälp av läraren. Se gärna vår lektionsplanering här.

Vi arbetar med ett "dagens ord" på en kortare lektion på 10-15 minuter varje dag. I slutet av varje lektion får några elever i uppdrag att visualisera "dagens ord" och presentera detta på klassbloggen.

Målet är att eleven ska utveckla förståelse för vårt samhälles gemensamma normer och värden. Målet är även att eleverna ska presentera sitt lärande för familj och vänner. Eleven lär sig även att reflektera över sina kunskaper genom upprepning.

Resultatet att eleven tagit till sig kunskaperna och nått det önskade målet går att se genom formativ bedömning på olika sätt, som självbedömning, kamratåterkoppling och enskilda samtal med läraren, där hen ger respons på vad som var bra och vad eleven kan tänka på i framtiden.

Projektet resulterar i att eleven utvecklar sin digitala förmåga och inhämtar kunskaper om värdegrunden.

En förhoppning vi har är att en sådan här klassblogg kan fortsätta som ett långtgående projekt.

Anser ni att detta kan vara ett kunskapsutvecklande projekt?

Vad tycker ni att vi kunnat utveckla eller göra bättre?

Ps. Gå gärna in och svara på vår enkät om digitala verktyg. Ds.

Formativ bedömning

Jag måste säga att jag fastnade verkligen för den formativa bedömningen. Det är något i alla fall jag inte direkt har tänkt på innan att när man får beröm eller berömmer någon annan att det skiljer sig så mycket på hur man berömmer och vid rätt beröm verkligen tar till sig och fortsätter hålla intresset.

Jag minns själv när jag var mindre och min mor och far gav mig beröm så fick jag oftast bara ett "oj nämen vad duktig där!", "grattis till att du klarade provet!" eller "Vilken fin teckning du har gjort!". 

Visst blev jag glad över att de var stolta över att jag klarade saker och ting, men gångerna när man hade svårt för vissa saker i skolan eller på fritidsaktiviteterna så blev det inte mer än "du pluggade kanske inte tillräckligt hårt, du får kämpa mer för det nästa tillfälle" eller "tränar du tillräckligt till nästa gång kanske det går bättre då". Istället för att ge mig någon feedback för att motivera mig vidare så intresset skulle ha hållit sig uppe. Men visst jag förstår att det är svårt att veta hur man ska ge beröm på rätt sätt om man inte själv har fått den här informationen och läst om det. 

Jag tyckte det var riktigt intressant att dels lyssna på måndagens telebild om detta och att läsa om det i boken "utmanande undervisning i klassrummet" av James Nottinghill, 2013.

I boken skriver James några faktorer om beröm. Han skriver dels att beröm ska vara trovärdigt, specifikt, det bör utveckla ett dynamiskt tankesätt, fokusera på handlingarna istället för på förmågan och även att man ska ge beröm för personliga framsteg.
Här kommer två exempel ifrån boken, först på hur man ska ge formativ bedömning och därefter hur man inte ska ge beröm. (Utmanande i klassrummet, s.122-123)
"Vilka fantastiska framsteg du gjort, Sam. Förra gången jag lyssnade läste du lite långsamt men nu läser du i ett bra tempo."
"Bra gjort, Sam. Du är nästan lika bra som muhammad nu. Fortsätt på det viset."
En brutal skillnad på de olika sätten att ge beröm och jag tycker att man tydligt märker och ser vilket som skulle få en att fortsätta blicka framåt och hålla intresset uppe! En tankeställare både till privatlivet och i vårt framtida läraryrke!

Vad tycker ni om formativ bedömning? Har ni tänkt på hur ni ger beröm tidigare?

Malala

Jag låter Malala ge oss en liten påminnelse 

om varför vi har valt det absolut viktigaste yrket idag

Är digitala verktyg bra?

Jag har haft en del tankar kring detta med digitala verktyg. Själv är jag lite motståndare när det kommer till Ipad, mobiler och datorer i skolan. Det är bra i en viss utsträckning dock är det så att enligt ett diskussionsunderlag på Skolverkets hemsida så ska eleverna använda sig till en viss del utav digitala verktyg för att kunna anpassa sig i samhället. Som vi vet så är det skolans uppdrag.

Estetik, kultur och skapande i undervisningen - digitala verktyg, lärande och kommunikation

Som jag nämnde tidigare är jag lite emot tekniken i skolan för att funderingarna går mot hur pass eleverna påverkas utav tekniken idag. Jag kommer ihåg själv när jag gick i skolan och jag litade mer på miniräknaren än mitt egna huvud. Har någon även tänkt på hur lätt det är att hitta information med bara några tryck på mobilen? Förr fick, i alla fall jag, gå till biblioteket för att få svar på en fråga som eventuellt ingen vuxen kunde svara på eller så ville de att jag skulle söka informationen själv. Det fanns en dator i ungefär vartannat klassrum och oftast använde då andra barn de datorerna. Detta var i mina tidiga skolår för under de senare var det mer vanligt med datorer. På något sätt kom man ihåg bättre för att man fått gå igenom en sådan process och lagt manken till för att få fram ett svar.
Dock så såg jag en skillnad när jag blev vikarie inom barnomsorgen. De barnen med speciella behov (ADHD, autism etc) hade mycket nytta av de digitala verktygen. Barn med exempel autism har inte den koncentration för att sitta på en lektion längre än kanske 10-15 minuter. Men en elev jag hade med autism kunde sitta i över en timme(!). Detta var för att hen var motiverad och fick en bra formativ bedömning när hen gjorde något bra. Personligen har jag aldrig sett ett barn med autism skriva så fint och nästan felfritt. Matte verkade inte heller vara några större bekymmer efter att få ha suttit och spelat spel.

Jag måste säga att jag har både bra och dåliga erfarenheter utav digitala verktyg i undervisningen. Vad är din erfarenhet? Vad tycker du om digitala verktyg i undervisningen? Motiverar och stimulerar det barnen eller är det bara ett störningsobjekt? Tyck gärna till!