Enligt en studie av Susanne Duek, doktorand i pedagogiskt arbete och adjunkt i Svenska som andraspråk så har hon forskat i om artefakter i barns litteracitet påverkas.
Hon vill se skillnaden mellan barn i vår del av världen, alltså den västerländska världen och immigrerade barn som kommer hit och hur familjen och hemmet påverkar litteraciteten.
Som bekant så har barn redan från födseln många böcker och leksaker. Och vid skolstarten är de ofta fullt utrustade med saker och tillbehör som hjälper till i skolvardagen. Barnen är alltså ständigt omringade av bokstäver och siffror även om det är omedvetet. Detsamma gäller ju teknik så som TV, dator osv som påverkar barnen och deras språk.
Studien har gått ut på att hon har följt tre flickor som är kommit till Sverige i lite senare ålder, mellan 4-9 år. Och studerat deras sätt i skolan, deras sätt i hemmet och sedan hur deras hem ser ut och om det påverkar deras litteracitet.
Hos de tre flickorna så fanns det inte 500 olika leksaker, knappt inga böcker alls eller några artefakter som kunde hjälpa till och som är stimulerande för barn i deras lärande i svenska språket. Det fanns väldigt på saker som stimulerade barnens lärande men man får samtidigt ha i åtanke att människor på flykt sällan har tid eller plats för att ta med sig saker som dessa.
Påverkar det barn med svenska som andra språk att deras föräldrar har en väldigt kort skolbakgrund eller ingen utbildning alls, vad tror ni andra?
Påverkar artefakter barnen?
(Susanne Duek: Artefakter i barns litteracitetspraktiker)
/Elin
En jättebra tanke som säkert stämmer i de flesta fallen, däremot känner jag mig lite kritiskt mot studien då jag vet av egen erfarenhet som jour-och familjehem att det inte behöver alls vara så. Jag hade gärna läst artikeln, kom barnen ensamma eller med föräldrarna?
SvaraRaderaVi har haft föräldrar- och barnplaceringar som var asylsökande (och som många vet är asylprocessen en lång väntan, och kan ta flera år) och barnet hade så mycket saker att det knappt fick plats i ett rum. Barnet hade tio gånger så mycket saker som vår dotter till exempel, och därför är jag rätt så kritiskt.
Ingen människa är den andra lik och jag tycker inte att man kan dra alla över en kam, samtidigt har jag för tillfället två ensamkommande tonåringar hemma hos mig, och de ägde bara kläderna de hade på kroppen. De är väldigt målmedvetna och vetgiriga trots att de knappt kan någon engelska så är jag övertygad att det kommer gå jättebra för dem i framtiden, precis som för vilken tonåring som helst.
De har en motivation att komma någonstans här i livet, att få ett bättre liv än vad deras hemland kunde erbjuda och det är fantastiskt roligt och givande att få följa deras resa in i det svenska samhället.
Ett intressant blogginlägg som lyfter en i allra högsta grad aktuell fråga. Jag tror att föräldrars skolbakgrund kan spela en stor roll för hur det går för barn i skolan. Jag tror även att tillgången på böcker och andra saker som stimulerar lärande kan ge en fördel då barnen lär sig när de använder dessa.
SvaraRaderaOm jag går tillbaka till mig själv så vet jag hur mycket hjälp jag har fått av mina föräldrar, framförallt när jag gick i grundskolan. Så på detta sätt tror jag att det kan vara svårare för dessa barn om deras föräldrar har en mycket kort skolbakgrund eller ingen utbildning alls. Dessa barn kanske då inte alltid kan få den hjälp hemifrån som andra barn som har föräldrar med en längre utbildning kan få. Sedan finns det ju inget som säger att de föräldrar som har en kort skolbakgrund eller ingen alls inte skulle kunna hjälpa sina barn med skolarbetet, de kan ju ha fått denna kunskap på annat sätt. Dock så kan ju språket i sig innebära en svårighet då det är deras andraspråk som de kanske inte behärskar fullt ut. Den första tiden så innebär ju detta absolut ett problem då svenskan är ny för dem.
Jag personligen tror inte, oavsett hur mycket saker man har hemma eller inte, har någon påverkan. Jag tror att för mycket saker och hjälp hemifrån kan ibland bli för mycket och istället krångla till det för barnen, har ett exempel från flera år tillbaka där man lärde ett barn från ung ålder ett språk som inte vårdnadshavare behärskade, vilket gjorde att barnet fick svårt i både svenska och det andraspråk som de utövade hemma.
SvaraRaderaFrån min skoltid minns jag att jag ibland frågade mina föräldrar om hjälp, men tekniken man använde var många gånger inte densamma som det mina föräldrar lärt sig, "mellanled " var en av dem.
Av vad jag har sett under den tid jag arbetat är att de flyktingar och barn från andra länder jag mött har en otroligt stark vilja att lära oavsett om de har hjälp och stöd hemifrån eller inte. Tror därav inte att föräldrars utbildning har så stor inverkan på barnets kunskaper och utbildning. Bara viljan att lära sig finns där.
Bra och intressant inlägg!
Intressanta kommentarer!
SvaraRaderaMen om man kollar på det från en annan vinkel, om föräldrarna inte behärskar så mycket svenska och får blanda sitt första språk och sedan försöka lära sig svenska så fort som möjligt om det kan bli ett hinder och ett problem i barnens lärande?
Barnen i artikeln var inte ensamkommande utan vissa hade båda föräldrarna med sig och andra hade bara sina mammor.
Sök på Susanne Duek: Artefakter i barns litteracitetspraktiker i diva eller onesearch så hittar du nog artikeln! :)
Intressant och viktig fråga. Att föräldrarnas språkkunskaper och utbildningsnivå påverkar en elevs möjligheter har vi stött på tidigare i litteraturen, och nu skriver bl.a. Liberg och Säljö (sid 364) om vikten av olika sociokulturella erfarenheter av literacypraktiker, vilket språkligt landskap eleven befinner sig i. Jag tolkar det som att det alltså är väldigt positivt och utvecklande för språket att ha tillgång till ex. dagstidning, en egen tidning, kanske en surfplatta med barnanpassade spel, barn- och ungdomsidrottsutövande, ha tillgång till olika kultur och kanske resa etc. för att utveckla språket, och få ett vidgat textbegrepp! Möjligheter som rimligtvis är beroende av socioekonomi. Bra och angeläget blogginlägg, Elin!
SvaraRadera