torsdag 26 november 2015
Hur man ger barn beröm
Jag har tidigare haft mycket tankar och diskussioner om hur man ska uppmuntra, motivera och berömma t.ex. mina syskonbarn. Många gånger får barn de när de är små höra:
-Ååh vad du e söt.
-Nämen oj så duktig du var!
Detta syftar till antingen utseendet/sättet att vara som man får beröm för eller prestationen man gör.
Vet själv då man var liten och hela tiden fick höra hur duktig man var att man ville bibehålla den känslan. Man ville leva upp till det och man satte mer och mer krav på sig. Misslyckades man med något kände man sig värdelös. Inte för att föräldrarna sa att det var så men det var något man skapat själv med sitt eget prestationskrav på att hela tiden vilja vara duktig. I tonåren blev jag så trött på att vara en duktig flicka då det stod mig upp i halsen!
Jag tänker att man istället ska kunna hitta andra sätt att uppmuntra på, hur tänker ni kring detta?
Kanske kan det också vara viktigt att påvisa även när det blir fel men att samtidigt belysa att barnet ska försöka igen? Anstängningen/resan till att nå målet bör berömmas. Inte bara målet i sig.
Idag är självkänsla ett begrepp som det pratas mycket om, något jag inte kan komma ihåg att man hade direkt på tapeten förr, självförtroende var det nog mer tal om då. Men självkänslan är viktig för vi människor kommer misslyckas många gånger i livet och då är det viktigt att känna att det är ok, trots mitt misslyckande är jag bra. Att skilja på sak/prestation och person d.v.s
Hur ger ni barn beröm?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Beröm kan självklart vara bra, det ger en bra känsla och motivation men den andra sidan som du säger är också att man kan få prestationsångest och medföra negativa konsekvenser. Självklart måste man fortsätta berömma barn men jag tycker det nästan är ännu viktigare att framföra budskapet att det är okej att misslyckas, man är precis lika bra i alla fall. Att det är okej att inte vara lika "bra" som andra på vissa saker, eller att inte vara lik någon annan överhuvudtaget. Men det är svårt, som förälder till mindre barn kanske detta går att få fram till en början men när barnen blir äldre, blir det svårare. Problemet ligger ju i samhället i sig, att man ska prestera, vara duktig, vara som alla andra osv och det är där det bör ske en förändring på något sätt.
SvaraRaderaJag tycker att det är viktigt att tänka på vad man berömmer, många gånger tror jag att man säger "å va fin" eller "oj va duktig du varit" bara för att säga det. Det finns ingen riktigt mening bakom och jag tror att det är mycket vanligt att man bara "kastar" fram det på detta vis. Att tänka efter en extra gång innan man bara säger vad fin.... Förklara och beskriv vad som är fint och att det man skulle kunna utvecklas även från detta är.. Detta tror jag gör att eleverna utvecklas mer av och jag tror att när det blir mer trovärdig att eleverna tar åt sig av det.
SvaraRaderaSom mamma till 2 små tjejer kan jag verkligen relatera till detta. Jag tycker personligen att det är jätteviktigt att berömma dem. Jag ser ju verkligen vad stolta de blir och motiverade att fortsätta med vad de än gör. Men det som är ännu viktigare, är ju som du skriver i inlägget, att berömma under resan till målet. Så att de lär sig att det inte gör något att det blir fel och att man kan försöka igen. Det är inte helt enkelt att berömma "rätt" och är absolut värt att diskutera om detta. Bra inlägg!
SvaraRaderaBeröm är viktigt! Jag tänker att det handlar om att berömma på rätt sätt, precis som du säger Jessika.
SvaraRadera- Vad duktigt gjort! Istället för: - Vad duktig du är!
- Vilken bra idé! Istället för: - Vad du är uppfinningsrik!
För jag tror det handlar om att man ska berömma det de åstadkommit. Alltså att man berömmer deras insats, deras försök, deras vilja att lyckas - snarare än resultatet. Och det var det du menade Jessika, eller?
I boken Utmanande undervisning i klassrummet - Återkoppling, Ansträngning, Utmaning, Reflektion, Självkänsla av James Nottingham tar han upp just detta.
Han tar även upp hur man skapar den där utmanande undervisningen (som titeln refererar till) med flera bra tips och idéer. Jättekul att Inger fick in den på litteraturlistan. Jag hoppas alla har skaffat den (eller gör) för jag tror den kommer att vara användbar i vårt framtida yrke.
Min fundering är också: Hur ger ni andra vuxna beröm? Gör ni det?
För jag tror att det är lika viktigt i vuxna relationer, som till exempel i grupparbeten på universitetet, projekt på arbetsplatsen och i kärleksrelationer. Tänk även då på hur ni berömmer.
Slutligen ett utdrag ur mitt Examinationarbete 3 från föregående kurs Hur tolkas värdegrunden och hur kan jag realisera uppdraget i min framtida undervisning?(2015):
”Som Nottingham skriver så bör man ge återkoppling på elevens första försök att förstå, skapa eller göra någonting, med utgångspunkt i frågor för att hjälpa eleven att förstå målet och vägen till målet. Formativ bedömning innebär att återkoppla elevens framsteg till skillnad från hen som person (summativ återkoppling).”
Intressant!
SvaraRaderaDetta är verkligen ingen lätt fråga, men att både självförtroende och självkänsla är väldigt viktiga för oss människor det tvivlar jag inte på alls.
Detta med beröm och uppskattning för sitt handlande och presterande när man nått målet, ser jag som en bekräftelse på att man är på "rätt väg". Därmed inte sagt att man inte ska berömma en människa även hen inte nått det mål som önskats, men att berömma för berömmandes skull tycker jag bara blir falskt och tillintetsägande.