Så var observationen genomförd och skillnaden var egentligen inte jättestor från då jag själv gick i skolan. Fotboll eller annat bollspel med basket eller tennisboll, någon typ av hopp aktivitet med rep och lekplats aktiviteter. T.o.m. klassiska lekar som under hökens vingar existerar tydligen fortfarande. Förutom att man färdades över 20 år tillbaka i tiden bara av att höra hur skolklockan ringde ut så väckte denna händelse en hel del andra känslor i mig.
-Alltså vad gör du? Fy fan!
Hon tittar på mig igen, ropar igen och springer till en manlig lärare, berättar och pekar ut mig. Trots att jag vet att jag har rätt att vara där och har fått tillstånd så infinner sig en mycket märklig känsla av rädsla, obehag och oro i mig. Mannen tittar på mig och jag undrar om han är informerad att jag ska genomföra en observation idag. Jag står kvar ett tag, i.f.a. han skulle vilja komma fram och prata med mig, funderar om jag borde springa in på skolgården och visa honom och flickan lappen om observationen men så ringer klockan in. Alla försvinner in och skolgården är öde och tyst igen. Kvar står jag med en stor klump i magen samtidigt som jag är så grymt imponerad av denna lilla tjej på 8-10 år som reagera, stod upp för sig själv och alla andra, informerade en vuxen då hon ansåg att något verkade skumt. Hon är min hjälte idag!
Bra gjort tjejen! Lite synd dock att hon har behövt att reflektera över att det kan förekomma skumma saker kring skolgårdar. Du kanske skulle ha kontaktat henne efteråt, förklarat och berömt?
SvaraRaderaJag ska göra min på fredag, så då får vi se hur reaktionen blir när det dyker upp en skäggig man i medelåldern med dålig hållning och börjar fota och anteckna på skolgården...
Hoppas verkligen du slipper uppleva den känslan.
RaderaJag försökte leta rätt på henne på rast nr två men hittade tyvärr inte henne, men jag hoppas verkligen personalen förklarat för henne varför jag gick omkring och observerade. Men visst är det hemskt att barn ens ska behöva reflektera över sånt. :(
SvaraRaderaOlustigt, men vilken grym tjej! På min observation var alla lärare förvarnade och alla elever hälsade glatt och frågade vad jag gjorde. De flesta nöjde sig med svaret de fick och fortsatte sina lekar, vissa ville prata mer. Men jag gick omkring inne på skolgården i närheten av alla barn hela tiden, kanske blev annat då. Svårt när man vill att barn ska vara barn och inte behöva tänka på såna saker, samtidigt som det är nödvändigt att de på något sätt är medvetna.
SvaraRaderaTycker att det var jätte bra av den flickan att säga till rastvakten. Anser att det är viktigt att informera barnen om att de alltid ska ta kontakt med en vuxen om de observerar något som känns ovanligt eller inte känns bra, oavsett om det gäller att en främmande person står och tittar på eleverna eller att man ser ett slagsmål mellan ett par klasskamrater på skolgården. Där ser man faktiskt hur viktigt det är att det alltid ska finnas rastvakter ute på rasterna, att alla barn alltid har möjlighet att vända sig till en vuxen och kunna få känna sig trygg på sin skolgård.
SvaraRaderaFantastiskt att det finns barn som reagerar på det viset. Det var synd att du råkade ut för en sådan situation. Där jag gjorde min observation, visste lärarna om att jag skulle komma. Jag gick runt på skolgården bland eleverna och fick flera bra intryck. Vissa elever blev nyfikna och undrade vem jag var och vad jag gjorde där. Några ville till och med att jag skulle delta i leken. Annars brydde de sig inte om mig speciellt mycket. De lärare som var rastvakter var aktiva och höll koll på eleverna i alla de lekar som pågick. ibland var de med och deltog i leken, för att barnen ville det, men för det mesta var de bara observerande och stöttande så att allt var okej under rasten.
SvaraRaderaJag valde att gå runt skolan (dvs delvis utanför stängslet), detta för att inte barnen skulle påverkas av mig överhuvudtaget. Nå väl!
SvaraRadera