Bör vara en självklarhet att som vuxen och lärare gå emellan men vågar man?
Allt oftare ser man notiser som denna. Har lärarna blivit mer våldsamma? Har eleverna börjat anmäla och hävda sin rätt allt mer? När ändrades klimatet? På min tid var det självklart att en lärare hade rätt att ingripa, inget man ifrågasatte. Det är lärarna, de vuxna som ska ansvara för ordning och säkerhet på rasterna. Vad händer om de istället börjar vända huvudet bort pga konsekvenser som det kan resultera i?
Bör vi vara oroliga?
Vad blir ditt svar?
Klicka på länken för att ge ditt svar i enkäten.
Tack för ditt svar!
Vad blir ditt svar?
Klicka på länken för att ge ditt svar i enkäten.
Tack för ditt svar!
Jag tror inte att lärarna har blivit mer våldsamma, tvärtom. Men när en situation väl kräver att en lärare ingriper så tror jag att det är få lärare som verkligen vågar göra det. Personligen tror jag det handlar mycket om att respekten för lärare har minskat och rädsla för vad konsekvenserna kan komma att bli. Jag tycker att det är självklart att en lärare ska kunna ingripa om det behövs utan liknande följder som tas upp i artikeln och när jag gick i skolan var det precis som du skriver självklart att en lärare hade rätt att ingripa.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVi som lärare hamnar verkligen i en svår situation när det blir bråk på skolrasterna då man absolut inte får använda våld mot elever. Men sen finns det ju faktiskt något som kallas nödvärn, och som Mare Erdis skriver i sin bok juridik för pedagoger så får nödvärn användas för att stoppa ett brottsligt angrepp på en person. Genom att stoppa slagsmålet så kan läraren genom nödvärn använda våld för att stoppa bråket. Sen är det klart svårt att bevisa om det var nödvärn eller inte då det oftast blir ord mot ord. Som blivande lärare får man hoppas att man aldrig hamnar i en sådan situation
SvaraRaderaMycket intressant och viktig diskussion! Det är alltid svårt när det står ord mot ord. När jag gick i skolan så tog en kille upp sin stol och kastade mot både lärare och elever. Om läraren int ingriper är det fel och om hen ingriper kan det bli svåra konsekvenser. Det går ju inte alltid att prata sig ur en situation om den man pratar med inte lyssnar. I vår kurslitteratur står det om hur känslor kan förvränga minnet av hur en situation utspelade sig och starka känslor kan också göra att man inte lyssnar. En mycket svår fråga! Jag tycker personligen att det ska vara okej att ingripa samtidigt får det ju inte gå för långt! Men vart är gränsen? Vem avgör den? Hur vet man vem som talar sanning?
SvaraRaderaIntressant ämne. Det här är något vi bör tänka mer på. Jag tycker det är skrämmande att man som lärare inte vet hur man ska ingripa vid en sådan här händelse. Självklart ska man i första hand försöka lugna ner eleverna men om det inte fungerar vågar man som lärare försöka dela på dem är frågan?. Jag tror det är respekten för läraren som har minskat och därmed tycker sig elever att det är okej att anmäla direkt utan att prata om situationen först.
SvaraRaderaDet blig nog väldigt svårt att hitta några konkreta svar till dessa frågor. I den aktuella debatten får vi oftast höra hur vissa lärare möter enormt svåra situationer på vissa skolor där våld bland elever ökar. Eftersom läraren har huvudansvaret för elevers trygghet så blir det som dennas plikt att ingripa. Det är självklart att man inte ska behöva ta till våld och ser man att situationen är svår att kontrollera då tycker jag att man ska kalla på hjälp och låta experterna hantera situationen.
SvaraRaderaHej Runza! Jag förstod inte riktigt, och ställer ett par frågor. När du skriver experthjälp, vad tänker du dig då? Tänker du dig att i så fall låta ett eventuellt slagsmål pågå till denna hjälp ämnar dyka upp?
RaderaMvh Johan
Mvh Johan
Hej Runza! Jag undrar med vem du menar är experterna?
RaderaSenast idag (vik. matematiklärare åk 5) blev det slagsmål i klassrummet med slag mot huvudena mellan två elever på en lektion, där jag uppfattade den ena som betydligt mer aktiv i startande av bråket. Jag fick sära på eleverna och bar sedan iväg den ena eleven, den jag uppfattade som mer av angripare, några meter i rummet för att de skulle komma ifrån varandra innan jag ställde ner vederbörande. Allt skedde relativt lugnt från min sida. Men det har lämnat en oro i mig efteråt. Jag är en man i 40-årsåldern av medellängd och vet inte hur eleven uppfattade situationen, känner och hur denne kan tänkas agera efter situationen. Jag var intresserad av att försöka förklara förkortning och förlängning av bråkform i matematik, inte ge mig in i att sära på pojkar som slåss. Detta är långt ifrån första gången jag särar på elever som slåss, senast i våras fick jag gå emellan fullt slagsmål med hoppsparkar mot huvudena mellan storväxta killar i nionde klass, lite sömnig sådär 7.55 på morgonen!! Gjorde illa axeln själv, vilket jag fortfarande känner av ibland. Hade fullt sjå i någon minut innan en annan manlig kollega också kom till undsättning. Godmorgon, liksom. Den delen av jobbet uppskattar jag inte. Min uppfattning är att de allra flesta inom personalen undviker dessa situationer till varje pris, ofta blir det folktomt på vuxna just då i närheten av det som sker, som av en händelse. Min teori är att det beror delvis på osäkerhet över konsekvenserna samt att det kan innebära risker för egna skador. Kanske ska jag också anamma detta beteende fortsättningsvis?
SvaraRaderaJag anser att du gjorde helt rätt i båda fallen Johan, självklart måste du försöka stoppa slagsmål och andra trakasserier. För det är ju bland annat det det är.
SvaraRaderaEnligt Skolverkets allmänna råd : Arbetet mot diskriminering och kränkande behandling bör vi som personal " arbeta för att metodiskt främja likabehandling samt för att förebygga och åtgärda trakasserier"
och kränkande behandling.". Om vi inte gör något och väder ryggen till så utför vi inte vårt arbete korrekt. Eller?
Jag kan absolut förstå rädslan både att bli anmäld för misshandel men också att själv bli skadad. Men om inte vi träder in hur kommer skolmiljön upplevas då av eleverna. Skolan ska ju vara en trygg plats för alla.
Jag tycker att det har gått alldeles för långt men vet inte hur man ska lösa situationen. Rastvakter vore väl bra på alla skolgårdar och gärna då flera som kan ha uppsikt. Nontolerans mot våld kanske kunde belysas och införas . Svår debatt men otroligt viktig så det inte går ännu längre!
Jag anser att du gjorde helt rätt i båda fallen Johan, självklart måste du försöka stoppa slagsmål och andra trakasserier. För det är ju bland annat det det är.
SvaraRaderaEnligt Skolverkets allmänna råd : Arbetet mot diskriminering och kränkande behandling bör vi som personal " arbeta för att metodiskt främja likabehandling samt för att förebygga och åtgärda trakasserier"
och kränkande behandling.". Om vi inte gör något och väder ryggen till så utför vi inte vårt arbete korrekt. Eller?
Jag kan absolut förstå rädslan både att bli anmäld för misshandel men också att själv bli skadad. Men om inte vi träder in hur kommer skolmiljön upplevas då av eleverna. Skolan ska ju vara en trygg plats för alla.
Jag tycker att det har gått alldeles för långt men vet inte hur man ska lösa situationen. Rastvakter vore väl bra på alla skolgårdar och gärna då flera som kan ha uppsikt. Nontolerans mot våld kanske kunde belysas och införas . Svår debatt men otroligt viktig så det inte går ännu längre!